Ibrahim Baylan skriver på Brännpunkt att moderna
språk borde vara obligatoriskt för alla i grundskolan. Som hastigast nämner han
också att didaktiken borde utvecklas, och så förstås dagens skolmantra om
behöriga lärare och att höja läraryrkets status.
Om det är något man borde ha lärt sig om
skolutveckling av de senaste åren så är det väl att grundförutsättningarna
måste vara på plats innan man ändrar på lagarna? Först behöver lärarna och en framgångsrik didaktik finnas, sedan kan man styra med ett regelverk. Å andra sidan, om man använde en didaktik som
ledde till att eleverna både lärde sig språket och tyckte att det var roligt
(vilket går hand i hand, eller hur?) så borde man inte behöva något regelverk.
Jag skulle vilja påstå att språkundervisningen
i dagens skolor är det absolut tydligaste exemplet på hur konservativ
skolvärlden är, hur man är oemottaglig för andras tankar både från forskning
och andra källor. Jag vet att jag gnäller men man måste ändå ställa sig frågan hur
det är möjligt att misslyckas med en färdighet som vi är genetiskt
förprogrammerade att klara av?
De finns gott om platser i världen med
låga utbildningsresurser där invånarna talar flera språk flytande – som en
naturlig del av deras vardag. Hur kan det då vara så svårt att lära svenska
elever flera språk? (Nu pratar många elever flera språk redan, men de har de
knappast lärt sig i skolan i första hand.)
I en gymnasietrea (med ett
intagningssnitt på 305 p) tycker majoriteten av eleverna att det är svårt att
läsa 100 sidor lättläst engelsk litteratur på tre veckor. Detta är alltså efter
10 års engelskstudier och med högpresterande elever! Jo, visst kan det vara en
bra idé om fler lär sig moderna språk, men då måste de lära sig tillräckligt
för att ha nytta av språket. Hur många vuxna har idag nytta av det tredje
språket de läste i skolan?
Det är dags att stanna upp och skaka om
språkundervisningen och använda sig av metoder som tar tillvara vår naturliga
förmåga att lära oss språk och på det sättet se till att eleverna åtminstone
kan prata flytande när de slutar skolan. Och när jag säger skaka om menar jag
inte bara att lärarna behöver tänka nytt: högskolan där ämneslärarna utbildas
är också en del av bromsklossen som för fram att glosläsning och grammatikregler
är det som leder till språkkunskaper.
Och det är inte ens så att det inte finns
effektiva metoder framtagna, eller att de är speciellt svåra att lära sig. Vi behöver inte skicka lärarna på flera
terminers kurs. Nej; det räcker att våga tänka nytt!
Vilken skola vill bli först att ha elever
som talar flera skol-lärda språk flytande när de går ut nian?