Det bestående enkla

Det bestående enkla

Det finns faktiskt ett par eviga utgångspunkter för lärande – eller varje ny sak vi företar oss. Dessa är så enkla att vi ibland glömmer bort dem, samtidigt så generella att de fungerar oavsett om framtiden är en automatiserad värld där datorer gör allt som är tråkigt eller om världen nästan går under och vi står där med ett par morotsfrön och några kackerlackor som enda vänner.

Först behöver vi fråga oss vart vi är på väg – enkelt, eller hur, men hur ofta tar vi inte det för givet?

Ska vi vara motiverade behöver vi också vara klara över varför detta är viktigt för just mig/oss. Redan här börjar det bli lite luddigt. Hur många elever, t ex, tycker att varje del av skolarbetet är viktigt för just dem?

Vi behöver veta när vi har kommit fram, dvs vad som blir det konkreta utfallet (ha- här dyker learning outcome upp igen). Det konkreta behöver inte vara en sak, eller ens något bestående. Det räcker att det går att registrera för den som ska lära sig eller stötta någons lärande.

Ska det fungera någorlunda smidigt är det bra att utgå från det man redan kan, eller det man är bra på. Och bestämma vad, rent faktiskt, man ska göra.

Då och då behöver vi stanna upp och kolla att vi går åt rätt håll, reflektera och utvärdera. Vilket också det kräver att vi vet vad som är det konkreta utfallet. Och om – och det här är faktiskt något vi glömmer nästan jämt – det inte fungerar, så behöver vi prova något annat.

Frågorna är enkla – även om det kan vara svårare att hitta svaren. Men ännu svårare blir det om man aldrig ställer dem.