Behövs fler
lärare? Ibland undrar man vad politikerna menar med forskningsbaserad skola –
ska det inte inkludera skolpolitiken? Det finns visserligen motstridig
forskning även vad det gäller effekten av antalet lärare per klass, men nog är
det då läge att titta längre än till siffrorna? Det är dags att titta på vilken
sorts lärarnäraro som behövs.
Jag tror att vad
som framför allt behövs är lärare som har tid och förmåga att engagera sig i sina
elever; var och en av dem. När det är många elever per lärare måste alla
undervisas på samma sätt för att man ska hinna med. Detta går när lärandet handlar
om utantillkunskap och den typen av fördjupning som repetition ger – förutsatt att
kulturen är sådan att eleverna anstränger sig och är fokuserade på läraren.
I vår individualistiska
kultur är detta närmast omöjligt – våra elever motiveras inte av att göra ”som
man ska” och akademisk kunskap belönas inte heller genom säkra och välbetalda
jobb i framtiden. Därför behöver lärarna
i dagens Sverige kunna interagera med varje individ och undervisningen anpassas
just den eleven. Detta hade kunnat resultera i djupkunskap och elever med ”livslång
lust att lära” (för att citera skollagen).
Vad som krävs då
är att lärarna har inte bara tiden (vilket de sällan har idag) utan också
förmågan. Och här har vi ett stort problem. Lärarutbildningen som den har sett
ut på de flesta håll under lång tid tränar inte upp de nödvändiga förmågorna.
Då syftar jag till förmågorna att kunna lyssna, motivera, fråga och stötta de
generiska kunskaperna (som samarbetsförmåga, personlig utveckling och att lära
om att lära). Detta är färdigheter som man skaffar sig genom träning och
reflektion – varvat med teoretiska studier i ämnet. Vad jag vet är det ett närmast obefintligt
inslag i den nuvarande lärarutbildningen.
Så länge som
dessa förmågor är för-givet-tagna hjälper det knappast om vi ökar
antalet lärare, i synnerhet inte om lärarna kommer från en utbildning som i sig
har låga krav eftersom högskolorna är finansiellt beroende av att släppa igenom
studenter.
Så istället för
att lägga pengar på att bygga upp lärarnas ämneskompetens borde man lägga dem
på att utveckla lärarnas förmågor att nå fram till och stötta eleverna. Detta
kan man dessutom göra på plats - den bästa platsen för lärande av det här
slaget är i klassrummet. Men det behöver kompletteras med stöd för lärarna i
form av reflektionstid, diskussioner och handledning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar