Learning outcomes och SOLO

Learing outcomes och SOLO taxonomin

Målbeskrivningar uttryckta som inlärningsresultat

Inlärningsresultat (learning outcomes) är inlärningsmål uttryckta i termer av prestationer som omedelbart går att bedöma av lärare i inlärningssituationen. De formuleras så att a) eleven är den som utför handlingen, b) verbet beskriver en aktiv handling och c) resultatet ska gå att mäta/visa.

Exempel på learning outcomes

Ett inlärningsresultat för engelska (högstadiet, Lgr-11): Eleven håller en muntlig presentation på 5 minuter om ett för eleven välbekant ämne.

Ett inlärningsresultat av en värdegrundsövning (sociala medier): Deltagaren beskriver skillnader i kommunikation mellan ett SMS och ett ’levande’ samtal. Deltagaren ger exempel på vilka konsekvenser skillnaderna får och vad man behöver tänka på.

Man provar att ha en ingångsättningsuppgift på tavlan när eleverna kommer in, med syftet av snabbare komma igång med lektionen. Inlärningsresultatet kan då vara: Eleverna börjar jobba med uppgiften snabbare än de brukar komma igång annars.

Inlärningsresultat kan alltså skilja sig i bredd och hur komplicerade de är att registrera, men till skillnad från ett mål som ”eleven förstår hur man använder en utrustning” kräver de ingen tankeläsning. Det som registreras är alltid konkret.

Följfrågor till det sista, till synes banala, exemplet kan vara: hur länge/många gånger ska vi prova det här innan vi förväntar oss en effekt? Hur stor vill vi att skillnaden ska vara? Har vi definierat syftet rätt – eller ska vi ha ett annat learning outcome som beskriver andra värden?

Bedömningsunderlag baserat på SOLO-taxonomin

SOLO-taxonomin (Structure of the Observed Learning Outcome, J Biggs 2003) beskriver hur vi lär oss. Den börjar i det första mötet med någon typ av information och landar när kunskapen är helt integrerad och kan användas för att förstå andra sammanhang. Eftersom taxonomin är använd internationellt är det lätt att finna både mer utförliga beskrivningar och exempel på hur den har använts i olika pedagogiska situationer (med allt från mindre barn till högskolestuderande).

Det finns fyra steg som är relevanta för bedömning (enkel, sammansatt, relaterad och utvidgad kunskap). På den enkla nivån kan man identifiera termer som tillhör ämnet (t ex lista termer, upprepa beskrivningar). Sedan börjar vi sortera kunskapen i grupper (sammansatt nivå) som kan variera beroende på vilka frågor vi ställer oss. När vi sedan börjar besvara frågorna, använder vi dessa grupper för att göra jämförelser och dra slutsatser om hur de hänger ihop (relaterad kunskap). Först därefter blir det möjligt att dra generella slutsatser, förstå större system och göra jämförelser med andra ämnesområden. Till denna (utvidgade) nivån räknas också reflektioner kring hur den som lär sig påverkar hur kunskapen förstås.

Lägg märke till att man använder SOLO-taxonomin för att bedöma det konkreta utfallet av en inlärningsprocess. I verkligheten går tankeprocessen lite fram och tillbaka, men man kan inte hoppa över något steg. Visst, folk drar generella slutsatser (utvidgad nivå) från knappt inhämtade fakta (enkel nivå), men dessa klarar naturligtvis inte någon djupare granskning. Att man bedömer det konkreta utfallet betyder inte att man bortser från de mentala processer och färdigheter som ligger bakom. De utgör själva fundamentet i en lärprocess och är pedagogens uppgift att stimulera. Och trots att vi inte kan mäta mentala färdigheter direkt, så kan vi genom bra formulerade learning outcomes kombinerat med SOLO-taxonomin studera hur en pedagogisk strategi har fungerat.