Sedan Lgr/Gy 2011 genomfördes upplever många elever – och lärare
– att skolan har kommit att handla om tester. Man hinner knappt med själva
lärandet eftersom dokumentationen av lärandet (i form av olika prov och
redovisningar) tar så mycket tid. Ett sätt att komma runt detta är att jobba
mer projektorienterat, där eleven jobbar under en lång tid på en mer
övergripande uppgift som täcker in många kunskapskrav och centrala innehåll. Jag
återkommer till detta en annan dag, nu ska det handla om varför test kan vara bra.
I en studie om minne och inlärning fick en del elever läsa
samma stycke två gånger medan andra fick läsa stycket en gång och sedan besvara
frågor om stycket. Därefter testades båda grupperna på hur mycket de kom ihåg
av det de läst. Det visade sig att de som läst en gång och sedan fått frågor
hade större minnesinlagring. Repetition är inte
kunskapens moder!
Orsaken att gruppen som fick svara på frågor kom ihåg mer
beror på att när man formulerar ett svar själv, så skapas nya tankebanor som
dessutom blir kopplade direkt till den egna förståelsen (dvs det man vet sedan
tidigare). Det betyder att nycklarna (se förra bloggen) blir fler: du har både
direkta saker som har stått i stycket och alla de saker du har tänkt på när du
funderade ut dina egna svar. Ju fler nycklar som finns till minnet desto
lättare är det att hitta det.
Vill man lära in något ska man alltså ställa sig själv
frågor, snarare än läsa om, och ännu bättre blir det om man går tillbaka till
det man missat, tittar på det en gång till och sedan formulerar en ny fråga om
just den delen. Det räcker alltså inte att bara gå tillbaka och läsa – då får
du en liknande effekt som om du läser två gånger.
På ett liknande sätt är det inte bra att stryka under det
man tycker är väsentligt i en text. Ja, jag vet att många använder detta, men
det kan faktiskt minska inlärningen! Understrykandet bygger på tanken att man
ska läsa om stycket (men då koncentrera sig på det ”viktigaste”). Inte bara är
detta mindre effektivt än att ställa sig frågor, utan dessutom innebär det att
du skapar ännu smalare innehåll, ännu färre nycklar, än den ursprungliga
texten.
Att detta över huvud taget har fungerat beror på att mycket
äldre pedagogik byggde på att lära sig utantill, utan större reflektioner. Det
är ett intressant skolkulturellt fenomen att man faktiskt fortfarande kan få
bra betyg genom att använda utantill-kunskap – det är speciellt konstigt om man
ser till hur ambitionerna med lärandet är formulerat i skollagen idag. Men om
vitsen är att lära för livet, så är det dags att vi frångår metoder som gör oss
bra på att minnas utantill och istället använder sådana som gör det möjligt att
använda kunskapen i en kontext. Detta börjar i hur vi hjälper eleverna att lära
in fakta (ställ frågor, repetera inte rakt av) och behöver följas upp i hur vi sedan
bedömer elevernas kunskaper. Det borde inte gå att få höga betyg bara genom att
lära sig utantill. Hur man skapar bedömningsunderlag som är en del av lärandet
tar vi nästa gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar