Hur många elever kommer att få uppgiften att skriva/berätta om sommarlovet de närmaste veckorna? Uppgiften tycks leva sitt eget segdragna liv. Inte bara genom generationerna – redan mina föräldrar plitade ner berättelser om sommarlovet på 40-talet – utan också genom att återkomma år efter år för samma elev.
Det som förvånar mig med överlevnaden hos uppgiften är inte bara att den ofta upplevs som tråkig, utan också den direkt negativa effekt den har. I jämförelsen med varandra känner många elever att de andra i klassen har haft det bättre/roligare/ballare än de själva och ojämlikheter i t ex inkomster förstärks och förtydligas. Ett litterärt exempel hittar vi hos Ronny och Julia – men Garthon och Unenge låter dem lösa problemet med fantasi och ger dem en resa till månen. Och även om klasskompisarna givetvis förstår att Julia och Ronny inte varit på månen på riktigt, så kan Ronny och Julia ta sig igenom ”berätta om lovet” med självkänsla.
Men hur är det med barn som är utsatta? Som inte alls har haft något roligt sommarlov? Föräldrarna har supit/grälat mer än vanligt, någon närstående har varit alvarligt sjuk eller så har pengarna helt enkelt tagit slut? Detta lovet också. För dem är de återkommande uppgifterna om ”vad du gjort under lovet” en lika återkommande plåga. Och tro inte att ”frivillighet” löser detta. Att säga att bara de som vill behöver göra något i skolan (det må vara att skriva om lovet eller att gå på avslutningen) innebär inte en frivillighet i en så starkt socialt präglad miljö.
Varför inte ändra på uppgiften? Man kan be eleverna skriva om något roligt, vad som helst - fantasi eller verklighet spelar ingen roll. Då får eleverna en skrivuppgift med ett trevligt och enkelt ämne. Och det är väl det som är grundtanken. Eller?
En ännu bättre idé är att låta eleverna skriva om något roligt de vill uppleva framöver. Något kul de vill vara med om i skolan under terminen. Då tar man till vara på den känsla av nystart, av stilla förväntan, som ändå finns i luften när terminen börjar. Visst finns det elever som mest vill springa därifrån, för vilka skolstarten är ett hot, men uppgiften kan vara ett sätt även för dem att ta ett första steg mot något bättre. Genom att formulera vad man vill uppnå kan man också börja jobba mot det.
Tänk om man sedan fångade upp tankarna, elevernas egna val och hjälpte eleverna att förverkliga dem! Oavsett om det är något inom skolarbetet eller den sociala miljön som är viktigt för dem. Hur mycket mer positiv känsla hade man kunnat skapa då?
Så släng ”vad har du gjort under lovet” på sophögen och låt uppgiften bli:
”Vad skulle du bli riktigt glad om det hände i höst? Eller, vad hade varit riktigt skönt att slippa?”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar