Nu kommer de oinvigda med en ny idé: sommarskola. Alla barn som inte har uppnått målen ska erbjudas tjugo dagars kortare sommarlov och istället ägna denna tid åt mer av det skolarbete som de tidigare har varit tveksamma till.
Som Matz kommenterade, vilken fantastisk metod är det som på bara tjugo dagar kan reparera det som skolan misslyckats med under (antagligen) flera tusen dagar tidigare? För bristen på måluppfyllelse tar väl ett par år att upptäcka? Eller ska vi börja straffa barnen redan när de är små? Jag hoppas att ingen är så världsfrånvänd att man tror att det finns barn som kommer att uppfatta detta som en fantastisk möjlighet istället för ett straff.
Och om det nu fanns en sådan metod (som dessutom fungerar när man är ditkommenderad mot sin vilja när alla andra är lediga) – varför använder vi inte den under de hundratals dagar det vanliga skolåret täcker?
Det är klart att de elever som inte uppnått målen ska få stöd. Men varför använda mer av samma sak som inte har fungerat innan? Om det vi gör inte fungerar, måste vi prova något nytt. Men inte sommarskola. Det är en idé som tycks bygga på tanken att eleverna inte når målen eftersom de inte har haft tillräckligt med tid i skolan, eller möjligtvis att det har varit för många elever på skolan. Eller kan det vara så att de fryser på vinterhalvåret?
Men nog är det så att problemet med måluppfyllelse i första hand handlar om brist på motivation? Och att den kan ha många orsaker, som att nivån ligger fel (för eleven), att den pedagogiska metoden/miljön inte passar eleven eller att livet har kört ihop sig, bara för att nämna några. Men brist på skoltid är knappast en av dem.
Det psykosociala miljö som skapas kring en sommarskola som drivs med gängse pedagogiska metoder underlättar inte lärande. Är tanken att den ska drivas med andra, mer välfungerande metoder, så finns det ingen orsak att inte använda dem under terminstid. Och fungerar de, behövs ingen sommarskola.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar