torsdag 7 juni 2012

Leva som man lär

Nu har skolverket kommit ut med stödexempel. Eller, är det verkligen ett stöd? Kan man studera detta dokument och sedan faller allt på plats?

I sin strävan att tydliggöra de relativa begreppen har de gjort ett exempel. I detta finns en beskrivning på 10 sidor text som beskriver bedömningen för ett (1) centralt innehåll i svenska. De beskriver tre bedömningsunderlag som har vardera mellan 3 och 5 punkter man kan ta hänsyn till (det varierar mellan betygsnivåerna så E beskrivs av totalt 12, C av 11 och A av 12 punkter). Om vi tänker oss att en elev kan ligga ibland på E och ibland på C får vi 1124 olika möjliga kombinationer som läraren sedan ska avgöra om det ska beskrivas som E, D eller C. På samma sätt blir det om de pendlar mellan C och A (och skulle sedan eleven kunna pendla mellan E och A så blir det en väldig massa fler).

Exemplet borde sedan multipliceras detta alla olika centrala innehåll i ämnet. Har det blivit tydligare?

Nu är det naturligtvis inte så skolverket har tänkt att materialet ska användas, men det ger en fingervisning om komplexiteten i bedömningsunderlaget. I verkligheten behöver inte läraren ta reda på precis vilken av de tusentals kombinationerna som gäller – men man kommer inte ifrån att läraren förväntas bedöma 12 olika karktärsdrag och där skilja ut tre nivåer (på ett centralt innehåll).

Och för att göra det ännu roligare: skillnaden på de olika nivåerna är fortfarande beskrivna med relativa begrepp!

Om vi tittar på det från ett annat håll så är själva mängden text ett problem i sig. Även utan elevexemplen rör det sig alltså om 10 sidor komplicerat uttryckt text. För ett (1) centralt innehåll. Hur i all världen ska en lärare orka eller ens hinna sätta sig in i detta? Med tanke på att exemplet rör bedömning i sexan, så har läraren ganska många andra ämnen och centrala innehåll att ta ställning till.

Och när texten är mångordig och svårförstålig, hur ska man över huvud taget komma i närheten av en likvärdig bedömning? Hur ska två lärare kunna förväntas tolka ett så omfattande material likadant? (Jag har inte lyckats ta reda på hur inspektörerna gör för att stämma ihop sig – någon som vet?)

Jag har ett radikalt förslag till skolverket: följ era egna regler för skolan när ni kommunicerar med skolorna! Se till att det material som ni lämnar ut är formativt och lättillgängligt, att det leder till en lust att lära.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar