Är det något vi inom skolvärlden vet av egen erfarenhet så är det att lärande tar tid. Man brukar räkna med att det ett år från inlärningstillfället tills att kunskapen är en integrerad del av hur vi uppfattar och tolkar världen. Det lustiga är att vi glömmer bort det, trots att vi får dagliga bevis.
En annan del som vi glömmer bort är att integrationen bara händer om vi på något sätt bearbetar det vi har fått reda på. Med andra ord: en happening leder inte till några insikter om vi inte grunnar på och provar det vi har varit med om i olika sammanhang. Och hur ofta gör vi det? Hur ofta har du varit på en föreläsning som inte lett till en enda konkret handling i vardagen hos dig själv eller någon av dina kollegor?
När vi har elever märker vi naturligtvis att man både måste vända och vrida på det som ska läras och att det tar tid. Vad skulle hände om vi använde den insikten också när det gäller vårt eget och vår organisations lärande? Hur skulle det se ut då?
Jo, för det första så skulle vi sluta ösa ut pengar på tomtebloss, tindrande inspirationsföreläsningar som inte leder till resultat. Visst, vill rektorer göra medarbetarna glada på ett konventionellt sätt så ta in (upplyftande) föreläsare, men kalla det inte organisationsutveckling. Ta inte heller in konsulter på en utvecklingsdag och tro sedan att detta ska förändra organisationen.
Istället behöver vi inse att lärande/organisationsutveckling är en utdragen process, som behöver ske vid upprepade tillfällen spridda över minst ett år. Deltagarna behöver själva få reflektera/prova/reflektera kring det som ska förändras (istället för att någon berättar vad som ska göras). Vi behöver vara beredda på att det kommer att kännas kontigt och motigt ibland (som alla nya saker) och ha konkret formulerade utfall som synliggör att vi tar oss framåt. Kommer vi håg detta när vi ska börja ett utvecklingsarbete har vi mycket större chans att vi faktiskt lär oss och att organsiationen utvecklas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar