När lär sig
lärare hur man lär ut? Enligt Dylan Wiliam sker det mesta lärandet inte under
lärarutbildningen utan under den tid vi själva går i skolan. Visst känner
lärare till teorin bakom olika pedagogiska resonemang, men när man hamnar i det
akuta läget i klassrummet går man automatiskt tillbaks till de tekniker man
uppskattat hos sina egna lärare. Dylan Wiliam menar därför att det svåra med
att få skolan att praktisera nya beforskade tekniker är inte att få lärarna att
förstå teorin, utan att få dem att göra sig av med invanda tekniker. Eller som
Dylan uttrycker det: att ta bort något som fungerar för att göra något som
fungerar ännu bättre.
En av de
tekniker som visat sig allra mest effektiva för att öka elevers lärande är
formativ utvärdering. Denna innebär att utifrån vad eleven gör nu hjälpa dem
att förstå hur de ska gå vidare. Det pratas mycket om formativ utvärdering
bland skolfolk idag, men i praktiken är nästan all utvärdering i dagens skola
summativ. Och detta är kanske inte så konstigt eftersom vi är uppväxta med
summativa utvärderingar. Dessutom upplevs själva utvärderingen ofta som
betungande – att rätta och dokumentera elevernas produkter tar mycket tid i
anspråk.
Dylan Wiliam
har visat att med formativ bedömning kan man öka inlärningshastigheten till det
dubbla. Eleverna lära sig alltså lika mycket på sex månader med formativ
bedömning som de lär sig på ett år med summativ bedömning. Fokuserar man på
elevernas prestation vinner man alltså mycket tid.
Om vi tar
ett skrivet elevarbete som exempel, så kan läraren göra en utvärdering under
arbetets gång. Det vill säga kommentera texten och lyfta fram exempel på hur
eleven ska utveckla arbetet och sedan låta eleven jobba vidare med samma
arbete. Detta är inget nytt, naturligtvis, men det görs mycket sällan, lärare
menar ofta att de inte har tid att lära arbetena flera gånger. Men vad händer
med lärarens tid i det längre perspektivet? Genom att göra den här
investeringen i formativ utvärdering så kommer eleverna att lära sig snabbare.
Texterna kommer att bli bättre och eleverna förstår snabbare. Det betyder att
läraren framöver kommer att behöva lägga mindre tid på att läsa dåliga texter
(och hur lång tid tar det inte att ta sig igenom en dålig text!?) och mindre
tid på att förklara.
Jobbar man
konsekvent med det här kan man dessutom skippa salsproven helt och hållet.
Salsproven är en del av vår historia, men borde stanna där. De tar massor av
lärartid, styr in elever på ytinlärning och sist men absolut inte minst; de har
ingenting med verkligheten att göra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar