Sätt Björklund i skolbänken!

Reformtakten i skolan är hög. Det vill säga att regeringen ålägger skolverket att genomföra reformer i en hög takt, skriver Maria Sundén Jemlini  i SvD. Bara så här långt i år blir det 95 regeringsuppdrag – vilket ska jämföras med andra myndigheter som arbetsförmedlingen (16) och rikspolisstyrelsen (ca 20). Riskrevisionsverket har kritiserat belastningen och menar att regeringens detaljstyrning hotar att ta resurserna från det långsiktiga arbetet som skolverket har ansvar för.

Det är givetvis ett stort problem i sig att skolverket inte hinner med att stötta den långsiktiga skolutvecklingen, men det är värre än så: med en så hög reformtakt förlorar också själva reformerna sin mening. Reformeringstakten innebär att reformerna  måste sjösättas utan att man hinner ta fram verktyg som gör dem anpassade till den vardagliga verkligheten. Inte heller får de som ska genomföra förändringarna i praktiken möjlighet att sätta sig in i vad som ska ske: de ska hinna med att både undervisa och hantera alla de tidigare reformerna (som skola 2011). Det här handlar inte bara om att skolorna är ”reformtrötta”, som om det var skolorna som inte riktigt orkade med regeringens spänstiga reformiver. Detta handlar om en skrämmande naivitet när det gäller hur förändringar kan genomföras.

Det framförs ofta från regeringshåll att skolutvecklingen ska vara forskningsbaserad. Borde inte samma sak gälla hur man genomför utvecklingsarbetet? Forskningsstudier av utvecklingsarbete visar att förankring hos personal och i det vardagliga arbetet är nödvändigt för att en förändring ska kunna genomföras. När inte ens nivån under utbildningsdepartementet (skolverket) hinner med, hur ska då nästa nivå ha en chans?

Sätt utbildningsdepartementet – och kanske framför allt Björklund – på skolbänken! Lär dem hur förändringsarbete går till, innan de sänker hela skolan i en flod av omöjliga uppdrag.