Att tvingas skrika högst - om debatter och lärande

Behöver man kunna debattera för att få ett A? Det är en oroväckande trend att vissa skolor tycks se verbal förmåga som något som kan bedömas i en debatt. Det krävs en mycket avancerad träning i retorik för att kunna skilja på elever som tar plats och elever som är retoriskt skickliga. Denna träning är mycket ovanligare bland lärare än användandet av debatten som ett bedömningsunderlag.

Om läraren utan djup retorisk kunskap bedömer debatter så kommer nästan alltid extroverta personer (dvs ett personlighetsdrag) att få ett bättre omdöme än introverta (mer om detta här). Inte nog med att detta går emot andan i skollagen, utan man riskerar också att sålla fram fel personer.

Hur kan jag påstå detta? Jo, dels är introverta personer viktiga på alla positioner. Introverta personer behövs som balans till de extroverta, både i styrelserum och i arbetslaget, och bör därför inte sållas bort (se också Susan Cains bok ”Quiet: The power of Introverts in a world that can’t stop talking”). Dels är de högre betygen mest relevanta för de personer som ska fortsätta att studera.  Medan den introverta andelen av befolkningen som helhet ligger på mellan 30 och 50 % (beroende på hur man mäter) så ökar andelen ju högre upp man kommer i studienivåerna. Introverta personer är helt enkelt väl lämpade både för studier och forskning. Visst kan man vara extrovert och forskare, men det vore extremt olyckligt om vi sållade bort de introverta personerna genom att kräva att de ska bete sig som extroverta för att få ett A.

Dessutom är det oerhört svårt att skapa en formativ situation i en debatt eftersom själva lärsituationen är så beroende av vad de andra gör och vilket ämne man har – eleven har relativt liten makt över vad som händer. Kan läraren över huvud taget formulera ett konkret mål? Vad, mer exakt, är det eleven förväntas göra? Hur lätt är det att använda de retoriska grundknepen ethos och pathos när man förväntas tala för dödsstraff (aktuellt exempel från en skola)? Hur lätt är det som lärare att lyfta sig från ämnets innehåll och se till elevens prestation? (Här kan man tänka sig att man i sin bedömning överkompenserar åt antingen det ena eller det andra hållet, eller hur? För nog har du väl en personlig inställning till ett så drastiskt ämne?)

Jag vet också av erfarenhet med vuxenutbildning att den här typen av situationer (bedömda debatter, oavsett ämne) ofta genererar psykiska problem. De förstärker upplevelsen av att vara nedtryckt hos personer som även annars får kämpa för att göra sin röst hörd. Tyvärr tror jag inte att eleverna visar detta för lärarna utan mår dåligt i tystnad istället (vilket är en typisk reaktion för just elever som har svårt att göra sin röst hörd). Och tyvärr så är det rimligtvis oftast extroverta lärare som tycker att debatten är en bra idé, och extroverta personer är kända för att ha en lägre förmåga att se när andra mår dåligt.

Till och med i extroverternas homeground framför andra, USA, är debattsällskapen något som man kan välja att delta i, inte något som krävs för att man ska få de högsta betygen.

Dags att lyfta och stötta de introverta eleverna istället för att trycka ned dem!

Tid att tänka

Hur ser vi på introverta elever och medarbetare? Den frågan ställde jag mig i samband med att jag lyssnade på en TED-föreläsning av Susan Cain, som har skrivit en bok om att vara introvert och som menar att vi lägger för stort tryck på att alla ska vara extroverta. Nu tror jag att det är värre i USA och att trycket på att var extrovert är större där, men nog är det något vi behöver fundera över här också?

Susan Cain berättar att mellan en tredjedel och hälften av alla människor är företrädelsevis introverta. Det betyder att de lär sig bäst och är mest kreativa om de får mycket tid att vara för sig själva (inte nödvändigtvis ensamma, utan möjlighet att begrunda text eller tankar i lugn och ro). Hur ser det ut i skolan idag? Hur mycket tid för stilla reflektion ger vi eleverna?

Är det kanske så att nästan all tid i skolan istället är inriktad mot extroverta personer, så till vida att man antingen förväntas lyssna på någon annan eller delta i ett samtal med andra? Och att de elever som tydligt visar att de behöver egentid oftast blir uppmanade av läraren att bli mer extroverta? Jag skulle dessutom vilja påstå att många verkar tolka det här med entrepreneuriellt lärande som att man ska träna på sina extroverta färdigheter, översatt till att prata för sig och ta plats.

Vi kör alltså över mellan hälften och en tredjedel av eleverna på det här viset. Inte nog med det – djupkunskap och dess medföljande kreativitet kräver att man får tid att reflektera. Och detta gäller även företrädelsevis extroverta personer, de som har spontant lite svårare att stilla still och fundera, och som därför skulle behöva träna mer på det.

Reflektionstid är alltså en viktig och försummad del av lärandet, men ganska lätt att införa som en naturlig del av en lektion. Till en början kan man ha kortare pass (eleverna får två minuter att fundera över en specifik fråga innan de pratar om frågan med varandra). Ovana elever behöver ha fasta strukturer och träna många gånger, innan man kan införa längre och mer djuptänkande pass (svårare eller mer komplexa uppgifter). Ett annat förslag är att börja en lektion med fem minuters reflektion om vad man lärde sig förra gången. Det sätter igång elevernas tankar inom området och gör dem mer benägna att ta in information.

En skola/arbetsplats som utnyttjar hela spektrumet av förmågor – från introverta till extroverta – kommer att bli både trevligare och mer kreativ. Vad ska du göra för att ge de introverta mer plats till hösten?