Har eleverna tid?

Vi fortsätter på temat om en offensiv skola, en skola där man tillhandahåller flera olika möjligheter till lärande. De lärare som är inlästa på olika lärstilar strävar givetvis efter att hålla lektioner där olika metoder varvas med varandra för att på så sätt nå ut till olika typer av elever. Det är också bra att inse att lärstilar är kontextberoende (och inte alltid individberoende) så att en elev kan ha olika preferenser beroende på omständigheterna (tid, ämne, storleken på gruppen mm).

Men om vi ser det ur elevens synvinkel så innebär det också att en andel av varje lektion läggs på en typ av inlärning som inte passar  - där eleven helt enkelt sitter av tid utan att lära sig.  Och vi vet alla vad elever gör när de blir uttråkade.

De allra flesta lärare pratar en stor del av sina lektioner. Det finns många elever som gillar detta (skönt att slippa tänka själv), men det är viktigt att vara medveten om att förläsningar tar tid från den individuella integreringen av kunskapen. Ju längre tid läraren pratar desto kortar tid blir det kvar för eleverna att ta in och strukturera informationen i sitt eget medvetande. Jag kursiverar detta eftersom de flesta verkar tro att en föreläsning (oavsett om den ges till elever, lärare eller studenter) är som att skriva direkt på hjärnan på folk. (Ja, ja, givetvis tror inte folk detta, men de beter sig så – särskilt när de föreläser själva.)

För att en gång för alla komma ifrån denna vanföreställning: fundera igenom hur mycket du kommer ihåg från en föreläsning som du hörde för ett år sedan. Skriv ned det och läs det högt och ta tid. Hur långt blir detta i förhållande till hur lång föreläsningen var?

Att föreläsningar överhuvudtaget fungerar beror på att elever därefter ägnar tid (i form av läxor eller andra uppgifter) att bearbeta innehållet en gång till. Det är när elever bearbetar innehåll som inlärning sker, och till det behövs tid. Detta är en process som ofta får för lite utrymme i skolan. Sedan kan det variera exakt hur en elev bäst integrerar kunskapen (genom diskussioner, handlingar eller tyst reflektion), men oavsett det så är det svårt att integrera kunskap samtidigt som någon talar. Den information man får när någon talar kan aldrig vara anpassad till just min föreställningsvärld/erfarenheter, vilket innebär att man samtidigt måste sålla det man hör och därför missar stora delar av innehållet. Lägg också märke till att det tar betydligt längre tid att integrera kunskap än att sammanfatta den: dvs det går snabbare att berätta något, än att lära sig samma sak.

Lägger man ihop detta så innebär det att lärare borde lämna den största delen av lektionen till eleverna.

Vill du veta om du pratar för länge? Prova olika proportioner och avsluta med en kort diagnos på vad eleverna tagit till sig av innehållet. Eller, om du föredrar att reflektera själv, fundera över hur lång tid du behöver för att lära dig någonting jämfört med hur lång tid det tar dig att läsa upp en sammanfattning du har gjort av informationen.

Tid att tänka

Hur ser vi på introverta elever och medarbetare? Den frågan ställde jag mig i samband med att jag lyssnade på en TED-föreläsning av Susan Cain, som har skrivit en bok om att vara introvert och som menar att vi lägger för stort tryck på att alla ska vara extroverta. Nu tror jag att det är värre i USA och att trycket på att var extrovert är större där, men nog är det något vi behöver fundera över här också?

Susan Cain berättar att mellan en tredjedel och hälften av alla människor är företrädelsevis introverta. Det betyder att de lär sig bäst och är mest kreativa om de får mycket tid att vara för sig själva (inte nödvändigtvis ensamma, utan möjlighet att begrunda text eller tankar i lugn och ro). Hur ser det ut i skolan idag? Hur mycket tid för stilla reflektion ger vi eleverna?

Är det kanske så att nästan all tid i skolan istället är inriktad mot extroverta personer, så till vida att man antingen förväntas lyssna på någon annan eller delta i ett samtal med andra? Och att de elever som tydligt visar att de behöver egentid oftast blir uppmanade av läraren att bli mer extroverta? Jag skulle dessutom vilja påstå att många verkar tolka det här med entrepreneuriellt lärande som att man ska träna på sina extroverta färdigheter, översatt till att prata för sig och ta plats.

Vi kör alltså över mellan hälften och en tredjedel av eleverna på det här viset. Inte nog med det – djupkunskap och dess medföljande kreativitet kräver att man får tid att reflektera. Och detta gäller även företrädelsevis extroverta personer, de som har spontant lite svårare att stilla still och fundera, och som därför skulle behöva träna mer på det.

Reflektionstid är alltså en viktig och försummad del av lärandet, men ganska lätt att införa som en naturlig del av en lektion. Till en början kan man ha kortare pass (eleverna får två minuter att fundera över en specifik fråga innan de pratar om frågan med varandra). Ovana elever behöver ha fasta strukturer och träna många gånger, innan man kan införa längre och mer djuptänkande pass (svårare eller mer komplexa uppgifter). Ett annat förslag är att börja en lektion med fem minuters reflektion om vad man lärde sig förra gången. Det sätter igång elevernas tankar inom området och gör dem mer benägna att ta in information.

En skola/arbetsplats som utnyttjar hela spektrumet av förmågor – från introverta till extroverta – kommer att bli både trevligare och mer kreativ. Vad ska du göra för att ge de introverta mer plats till hösten?