Föräldrarna
kan bli en tillgång genom att vi ser till att använda deras kunskap om eleven
vid utvecklingssamtal, men så har vi det här med betygen. Som jag kommenterade
sist så är det ofta svårt för lärarna att hävda sig, i synnerhet gentemot
högutbildade föräldrar. Jag skulle vilja påstå att det absolut avgörande
problemet är hur betygskriterierna är utformade! De relativa formuleringarna –
adjektiven – innebär att det faktiskt (rent vetenskapligt)
är omöjligt att bevisa när ett visst kriterium är uppnått. Ingen, varken
välutbildade föräldrar, erfarna lärare, skolinspektörer eller elever kan med
säkerhet säga vad t ex ”nyanserat” faktiskt betyder i ord eller meningar
räknat.
Inte
så konstigt att olika lärare ger samma uppsats olika betyg! Och det är inte
heller konstigt att föräldrarna ifrågasätter betygen – att sätta betyg är en myndighetsutövning
som har stor effekt på elevernas framtid.
Så vad
ska vi göra? Tja, det som är vanligast just nu, att man använder skolverkets
formuleringar direkt, fungerar med all tydlighet inte. Och här är det kanske
inte föräldrarna som är det största problemet utan att eleverna inte vet vad
det är de ska göra och själva lärandet blir lidande.
En
stor hjälp för att komma vidare är konkretisering: dvs att man för varje
uppgift gör en beskrivning av vad som förväntas (betygskriterierna) uttryckt utan adjektiv. Prova – det är ganska
svårt, men mycket lärorikt. Känner man sig tvungen att ha med ett adjektiv så
behöver man då förlänga beskrivningen med ytterligare förklaringar. Ta till exempel
ett ”välgrundat” argument. Här behöver man beskriva vad ”välgrundat” innebär,
dvs ett argument som bygger på fakta hämtade från en tillförlitlig källa. Detta
leder till att man måste förklara vad ”tillförlitlig” är. Här kan man gå vidare
in på källkritik, vilket i sin tur leder till ständigt nya frågor och man måste
givetvis sätta stopp någonstans. Därför kan det vara lämpligt att istället ge
exempel på för uppgiften tillförlitliga källor (och jobba vidare med källkritiken
i ett annat sammanhang, utanför beskrivningen av kriteriet). Slutresultatet blir
en text där man omedelbart kan se om kriteriet är uppfyllt eller inte.
Detta
är själva grunden för en konkretisering: antingen finns det (är konkret) eller
så finns det inte (abstrakt). I exemplet
ovan kan man gå från att ha identifierat källan i texten (som då ska tillhöra
listan på ”tillförlitliga”), till att se om det finns fakta därifrån (uttryckta
så att både lärare och elev kan se att det överensstämmer med originaltexten)
och vidare till att hitta argument som bygger på dessa (vilket kan kontrolleras
med hjälp av logik). Detta kan verka
omständligt, men har fördelen att varje led kan identifieras. Jobbar man
konsekvent på detta sätt så kommer man så småningom att ha en samstämmig syn på
vad som menas med ”välgrundat”. Dessutom får läraren möjlighet att identifiera
var i processen eleven behöver hjälp. När man istället använder sig av ”välgrundat”
utan ytterligare förklaring kan det vara var som helst i processen det har
blivit fel, och ofta vet varken läraren, eleven eller föräldrarna var detta har
skett och det blir otydligt eller dolt – därav konflikterna.
En
stor fördel med skola 2011 är att kriterierna liknar varandra mellan olika ämnen.
Det innebär att om man jobbar på det sätt som jag föreslår ovan så kan man
hjälpas åt att göra konkretiseringarna. ”Välgrundat” är detsamma oavsett ämne,
även om exemplen på källor varierar. Man kan alltså ha en gemensam databas för
hela skolan (hela Sverige! Ja!) där både lärare och elever kan gå in och
utveckla eller ge exempel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar