Läxhjälp eller lärarhjälp?

Debatten kring läxhjälpens vara eller inte vara fokuserar på fel fråga. Först borde vi prata om läxorna – varför finns de? Frågan hänger ihop med varför vi har en skola över huvud taget. Om vi nu utgår från att man lär sig bättre med stöd av en pedagog (vilket någonstans måste vara skolans grundtes), hur kan vi då lägga över ansvaret för lärandet på elevernas hemmiljöer?

Visst måste eleverna själva ta ansvar för sitt lärande, men läxor innebär ofta att eleverna får ta det ansvaret innan de kan klara det själva. Detta blir tydligt när det visar sig att elever med stöd hemifrån klarar läxläsandet bättre. Med andra ord tar inte eleverna själva ansvaret utan får hjälp av föräldrar eller inhyrda studenter, ofta genom hela sin skolgång.

Idén om läxor kommer från en tid som såg väldigt annorlunda ut än idag. Dagens människor har ett överflöd av aktiviteter som de förväntas intressera sig för och för en strategiskt omogen person (dvs innan 20års åldern när hjärnan har utvecklat sitt strategiska tänkande) blir det mycket svårt att prioritera långsiktiga mål. Dessutom har skolkunskaper relativt låg status i samhället – jämfört med att vara en ”personlighet” (av vilken orsak som helst) – och då ger läxläsningen ganska liten omedelbar utdelning för eleven.

En annan fråga om läxor är varför man under skoltiden ska ägna sig åt något som inte sedan krävs i livet. Det finns visserligen många som känner att jobbet följer med dem hem – men är inte detta ett problem snarare än något vi eftersträvar?

Man kan påstå att läxor är bra eftersom de ger möjligheten till egenreflektion. Eleverna får jobba i sin egen takt och i lugn och ro. Men detta är ett idealtillstånd som har mycket med realiteten att göra, till och med hos de familjer där eleverna får stöd. Dessutom är det omöjligt att genomför en individanpassad pedagogik utan tid för eget arbete, och lägger skolan den tiden i form av läxor så har skolan avsagt sig ansvaret för individanpassningen.

Man kan tycka att läxornas vara eller inte vara mest handlar om de elever som inte får stöd hemma. Men poängen med att ha en skola med utbildade lärare är att vi anser att eleverna lär sig bäst med stöd av en pedagog – och det gäller oavsett elevens egen nivå. Kan inte eleverna lära sig det som behövs i skolan är det kanske istället dags att ifrågasätta varför vi ska ha en skola.

Personligen tycker jag att vi ska ha det, och räcker inte lärarna till så får vi stötta lärarna med vad de själva tycker att de behöver för att kunna hjälpa alla elever att nå så långt de kan.