Lek och lär

Kan det vara så att lekdagarna är ett andrum för lärarna mellan att sätta betyg och utvecklingsaktiviteterna efter avslutningen? I så fall är det kanske läge för lärarna att - var och en för sig - reflektera över terminen de här dagarna. Vad tycker jag har fungerat i min klass? Vad skulle jag vilja var bättre när hösten kommer?

Under lekdagarna är det ett bra tillfälle att fundera på hur eleverna beter sig gentemot varandra och mot läraren, och har man med sig en fråga på morgonen så kommer man att se så mycket mer. Och nog kan man på det sättet få nya idéer om hur man skulle kunna förbättra relationerna?

När man sedan samlas med kollegorna efter avslutningen kan man ha med en bra grund för nya förslag. Och om man sedan berättar om sina tankar och kommer med ett par frågor till de andra om det man vill utveckla, så kan man få sommarlovseffekten (passivt lärande under sommaren som jag beskrev förra veckan) hos lärarna också. Till hösten kan sedan tankarna ha hunnit smälta och nya idéer ha förankrats.

Så kan lekdagarna få en positiv effekt på samarbetet, precis som var meningen. 

Tänkvärda samarbeten

Hur bra är dina kollegor/chef på att samarbeta? Hur kreativa och uppbyggliga är era möten? Det är ironiskt att en förmåga som är så central för hur vi jobbar, tas för given och i stort sett aldrig tränas upp på ett aktivt sätt. Hur många av oss har gått en kurs – med konkreta inlärningsresultat – där vi tränat upp vår samarbetsförmåga?

Det förekommer en uppsjö av aktiviteter i skolan som är tänkta att öka samarbetet, allt från temadagar med eleverna till personalvårdande fester eller utflykter. Trots detta är det sällan man sätter upp något mål för vad det är som ska hända med samarbetet, eller ens diskuterar det.

Och vad händer? Jobbar eleverna bättre tillsammans, blir lärarnas möten mer kreativa och stöttande?

Vill vi ändra på det här – och tänk vad man skulle kunna uppnå om fler var bra på att samarbeta, om man slapp konflikter och långrandiga möten – så behövs två saker: dels definierade mål, dels aktiv reflektion.

Det definierade och konkretiserade målet (inlärningsresultatet) behövs för att vi ska veta om det vi gör fungerar. Men det är också nödvändigt för att vi ska kunna ta fram ett lämpligt sätt att jobba med det. Säger man att man ska öka samarbetsförmågan utan vidare förklaring så kan det betyda lite vad som helst. Idrottsrörelsen påstås till exempel träna upp samarbetsförmågan, men är det verkligen så att de elever som idrottar, generellt sätt är bättre på att samarbeta i skolan än de elever som inte håller på med någon gruppidrott?

Exempel på konkretiseringar kan vara att ”alla har kommit till tals”, ”alla vet vad de ska göra” eller mer svårdefinierade men relevanta ”vi använder trevligare tonläge till varandra”. Ju mer utförligt beskrivet resultatet är, desto lättare blir det att märka om man lyckas. Man kan till exempel fundera över vad som menas med ”till tals”. Hur kommer man till tals? Hur blir man lyssnad på? Hur märker man att var och en har bidragit till den slutgiltiga produkten?

Reflektionen – både innan (då alla ska få chansen att fundera kring övningen både på egen hand och i diskussion med andra) och efter – är en central del av lärandet. Utan den är det stor risk att övningen bara glider ovanpå deltagarna, precis som andra aktiviteter där man inte får vända och vrida på det man upplevt.

Nästa gång ni ska ha en aktivitet där samarbetsförmågan ska tränas, prova att ha inlärningsresultat och reflektioner. Och skulle inte övningen ge det förväntade resultatet så prova något annat sätt att träna samarbete - ta inte för givet att lärande sker bara för att man gör saker tillsammans!