Gräv där du står!

Jag möts av en tidningsframsida där Björklund menar att ökad disciplin är lösningen på skolans problem. Varför det presenteras som en nyhet att han tycker så vet jag inte, men det belyser det jag tog upp häromdagen: tanken att man kan isolera skolans kultur från resten av samhället.

Jag läser vidare en krönika där man föreslår att vi ska lära oss av hur Tyskland har förbättrat sina studieresultat, bl a genom mer kontroll på alla nivåer. Låt oss titta lite närmare på Tyskland. Detta är ett land där 22% som har en examen som ger behörighet till universitet och fackhögskolor (bland 20-30 åringar är andelen högre: 36%). Det är också ett land där man har ett lärlingssystem för jobb som kräver mindre teoretisk utbildning, men där lönerna är så låga att Tyskland behöver importera arbetskraft (t ex från Sverige i ett mindre lyckat försök; typ hälften hoppade av) för att fylla upp praktikplatserna. Personer med längre utbildning har däremot högre löner än här. Lärare till exempel, har ungefär dubbelt så hög lön som i Sverige. Kulturen är betydligt mer hierarkisk. Jag har pratat med flera svenska chefer som säger att medarbetarna inte vågar komma med idéer när chefen är närvarande. Inte heller klarar medarbetarna av att utföra ett självständigt arbete om de inte har väldigt tydliga direktiv – man är helt enkelt, av god anledning, rädd att göra fel.

Nu kan man tycka vad man vill om det Tyska systemet, men faktum kvarstår att åtgärder som ger resultat där skulle troligtvis inte alls ge samma resultat här i Sverige. I Tyskland har lärarna redan en stor auktoritet, folk är vana att bli styrda uppifrån och det lönar sig att utbilda sig eftersom man får betydligt högre status och lön. Vår lösning måste givetvis passa in på hur Sverige ser ut idag; där utbildning inte ger speciellt hög status eller lön; där lärarna inte ses som självklara auktoriteter av eleverna, men där lärarna samtidigt av tradition är väldigt självständiga i hur de utformar sina lektioner. ”Ökad disciplin” är inte något som enkelt kan sugas upp i det svenska systemet.

Jag tror att i ett land där autonomiteten är så viktig som den är hos oss, måste vägen gå via individens motivation. Detta är inte enklare än många andra lösningar; vi har mycket att lära om hur man stöttar elever att hitta sin motivation. Men den är förankrad. Finns det lärare som inte föredrar att undervisa motiverade elever? Som inte blir glada när en elev som tidigare har varit ointresserad plötsligt börjar engagera sig? Eller elever som inte respekterar lärare som väcker deras motivation?

Messi i division tre - del 3

Tränaren funderar vidare...

Slutsatsen i tränarens redovisning till styrelsen blir att Messidagarna kan ha haft en viss effekt, men att räddningen var att spelarna fick hjälp till självhjälp att motivera sig till den förändring just de kunde genomföra just nu.

Förbättringen av lagets prestation, eller vars och ens förflyttning i riktning mot det av styrelsen formulerade framtida resultatet, bygger på varje spelares motivation och kompetens att ta sig dit. 1+1+1+1+1+1+1+1+1+1+1+1+1+1+1+1+1+1+1+1 är garanterat lika med 20 och kanske mer om styrelse, tränare och spelare alla gör sin del av jobbet. 
 
Sätta personliga, värdefulla och realistiska mål för förändringar och faktiskt genomföra dem är inte alltid helt lätt i en miljö som kan tyckas fylld av hinder och motarbetare. Möjligheten till stöd för att lyckas hitta värdet med förändringen är helt avgörande. Tid och energi behövs också till själva jobbet, förändringen är ju inte genomförd när motivationen och idén är på plats, träningen ska genomföras också.

Förslaget till styrelsen blir att halvera kurs och guru-kostnader, välja med omsorg och se till att nya tankar får fäste hos var och en, på vars och ens villkor. Lägg lite av de sparade pengarna på stödet till varje spelares personliga och fotbollsmässiga utveckling. Det vill säga färre kurser men garanterad effekt.
Styrelsens roll är att de ska rita upp ramen eller det framtida resultatet, så att varje spelare vet vilken riktning hans steg kan ta. 

Tränare i division tre har inte uppdraget som yrke, det är i regel en fritidssysselsättning. När vår tränare sjunker ner hemma i soffan efter styrelsens ja till hans nya förslag för utveckling av laget slår det honom att han ska boka en tid med sin chef på jobbet, rektorn, för ett resonemang om skolutveckling...

PS:
Årets försök hade en intressant bieffekt; frånvaron på grund av skador, t.ex. stressfrakturer, minskade markant.

Messi i division tre - del 2

Fortsättning från igår.
Tränaren får vara kvar och får dessutom en idé...

Tränaren funderar på varför resultatet av Messidagarna inte blir så märkbart. Dagarna var ju dyra och Messi var bra, så det borde ge resultat. Det där steget framåt som laget skulle ta blir inte taget i verkligheten.

Idén som tränaren lägger fram för styrelsen inför nästa budgetår bygger på att alla ska få ta sitt eget unika steg istället.
- Om nästan ingen tar det gemensamma stora steget kan kanske 20 unika mindre steg bli lika bra eller bättre, funderar han.
För att garantera att stegen verkligen tas vill han anlita en expert på att få andra att nå sina egna resultat.
- Med den respekt för spelarnas egna resurser och deras tankar om förbättringar detta innebär, borde förändringar ha lättare för att faktiskt bli av, argumentera han.Alla vet vad klubben vill och åt vilket håll framåt är. 
- Det blir bättre kvalitet om inte tränaren som ju tar ut laget inför matcherna håller i samtalen. Tränaren har dessutom full almanacka sen tidigare. Inte heller någon från styrelsen kan ha samtalen, deras rätt att förhandla arvoden till spelarna kan "störa", tror tränaren.

- Detta kostar också, protesterar styrelsen. Vi har de planerade kurserna att betala.
- Vi gör detta i stället, svarar tränaren. Om vi inte gör något annat än det vi brukar blir ju alla pengarna vi  la på Messi bortkastade.
Detta övertygar styrelsen och tränaren får lov att göra försöket.
Resultat:
Alla spelare tar sitt eget kliv framåt, det gäller talanger, arbetsmyror, godtagbara och till och med de med tappad geist. Den totala utvecklingen blir större än till och med tränaren kunde ana. Laget blir ett topplag i trean.
Den nya talangen väljer att stanna för att utvecklas på sitt  eget sätt i ett år till. Arbetsmyror och godtagbara förflyttar sig på olika sätt framåt, olika långa kliv på olika sätt, men totalen blir en kollektiv framgång. Extra viktigt för laget blir att de med tappad geist också hittar möjligheten till kliv framåt, det betyder mycket då lägsta nivån förflyttas ordentligt uppåt.

Tränaren funderar vidare...

Avslutning i morgondagens blogg.

Messi i division tre - del 1

Det går inte så bra för Okända laget i division tre. Styrelsen vill framåt och får den briljanta idén att köpa in Messi ett par dagar, så att alla kan bli bättre. Devisen blir: "Gör som super-Messi så blir vi bäst."
Truppen består av 20-talet spelare på flera nivåer, som vilket annat lag i division tre som helst. Någon är en talang som antagligen försvinner till bättre lag när tiden är inne, andra är träningsvilliga arbetsmyror som gör mycket nytta, några är godtagbara i trean men inte mer och som vanligt finns det någon som har tappat geisten men ändå älskar laget. Tränaren gillar utveckling och ser fram mot styrelsens satsning, om än med viss tvekan. Han känner sina spelare och deras kvaliteter.
Kassören skrapar kassakistan i botten och den stora dagen är kommen.
Messi är på topphumör, pratar om hur det ska tänkas och visar hur enkelt det är, i dagarna två.
Talangens ögon brinner och längtan till nya nivåer blir nästan oemotståndlig, han lär sig verkligen för framtiden.
Den stora gruppen av träningsvilliga arbetsmyror lyssnar och tittar fascinerat -  i en timme första dagen. Sen börjar de undra hur det ska gå till i praktiken för dem med deras talang och tid. Hur blir träningarna? Vilket steg ska var och en av dem ta? Devisen; "Gör som super-Messi så blir vi bäst." blir bara ord, nästan kränkande. De kan ju så mycket och har så mycket erfarenhet som plötsligt inte räknas.
- Det hade varit bättre om jag fått hjälp att träna på nickdueller, jag har en uppfattning om vad jag skulle kunna klara, vilken nytta laget kan ha av det och hur den träningen kan se ut, tänker en av ytterbackarna.
De godtagbara vill jobba istället och tycker att det är slöseri med tid och pengar.
De med tappad geist löser korsord i mobilen.
Resultat:
Talangen tycker att han är i fel miljö och planerar för sin karriär. Alla andra får lite ångest för att de inte tycks kunna nå upp till det som styrelsen vill. Självförtroendet svajar. Stressen ökar.
- Det där kan jag ändå inte göra, i varje fall inte just nu och inte samtidigt och på samma sätt som alla andra, tänker många.
- Jag duger nog inte i tränarens ögon, är en annan vanlig tanke.
Laget spelar fortfarande i trean. Talangen fick kontrakt med Stora klubben och en ny arbetsmyra har värvats.
Tränaren får vara kvar och får dessutom en idé...

Fortsättning följer i denna blogg imorgon...