Att
fatta beslut utifrån tidigare resultat kan verka självklart, men det vanligaste
är att vi fortsätter att göra som vi alltid har gjort – trots att det tidigare
har gett dåliga resultat. En av orsakerna är att vi oftast lägger ansvaret/skulden
på någon annan, när något inte blir som vi tänkt. Eftersom det är notoriskt
svårt att ändra på andra (som även de fortsätter att göra som de alltid har
gjort), så finns den ursäkten kvar och vi slipper att ändra på oss.
Hur
ska vi göra för att kunna börja titta på resultatet istället? Först och främst
måste resultaten vara relevanta. Om målet är öka jämställdheten (ett exempel
från i tisdags), så behöver vi bestämma oss för var det innebär i konkreta
resultat. Här hamnar man lätt i sifferexerciser (t ex hur många av varje
kategori får ett visst betyg/lön/osv). Ska detta vara relevant behöver man
också kunna visa att betyget/lönen är ett bra mått på jämställdheten.
Men
jämställdhet handlar kanske främst om hur vi behandlar och tänker kring människor
från olika grupper (vilket i och för sig har att göra med vilken lön eller
betyg man får, men avståndet kan vara ganska långt). Ett mer relevant resultat
kan då handla om hur vi bemöter olika personer. För att konkretisera detta kan
man sätta upp kategorier av olika beteenden (t ex hur vi ställer frågor, hälsar
när vi möts, lyssnar och bekräftar). Det här är lite klurigare än att bara
räkna siffror, men samtidigt blir själva processen att ta fram kategorierna en
del av förbättringen. Man medvetandegör var i vardagen jämställdhet märks.
Använder man dessutom inkluderande och förankrande sätt att ta fram
kategorierna kan alla var med.
När
man har satt upp kategorier kan man sedan, om man vill, gå tillbaks till att
vara kvantitativ. Man kan t ex ta reda på hur ofta ett visst (önskvärt eller
oönskat) beteende förekommer. Sedan kan man genomföra själva handlingen man har
beslutat om (t ex föreläsningen eller temadagen) och därefter se om det har
haft någon effekt på antalet gånger beteendet uppstår. Och har det ingen effekt
så gör man något annat nästa gång.
Lägg märke till
att det är en oändligt stor skillnad på att ta fram kategorierna (de
kvalitativa resultaten) tillsammans och att använda t ex en trivselenkät. Det
en enkät säger mest om, är de som har
gjort enkäten. Har du någonsin önskat att det funnits fler alternativ/rutor?
Eller, haft svårt att relatera till förslagen över huvud taget. Det finns ett
stort utrymme för tolkningar både före och efter själva kryssandet. Kopplingen
mellan enkätsvaren och vad som folk faktiskt upplever i vardagen kan därför vara
ganska liten.
Det är givetvis
sant även om man tar fram kategorierna tillsammans, men då har man deltagit i
tankeprocessen och fått tid att skapa sin egen förståelse/tolkning av de olika
kategorierna. Även om personer tolkar kategorierna olika så leder själva
diskussionerna att alla deltagare en uppfattning om vad som är socialt
accepterbart. Man får helt enkelt koll på vad andra tycker är bra och dåligt
och blir medveten om att det man gör kommer att tolkas utifrån de aspekterna.
Det brukar ha en direkt effekt på hur deltagarna beter sig mot varandra. Visst,
vill man ha en fortsättning på utvecklingen kan man inte bara släppa det sedan,
utan man behöver följa upp resultaten så att man kan göra mer av det som
fungerar. Utan definierade resultat blir det omöjligt att ta reda på vad som
fungerar. Och så gör vi det till synes enkla (en föreläsning) och får samma
(odefinierade) resultat som vi alltid har fått (ingen förändring i hur
deltagarna beter sig mot varandra).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar