Det finns
ett avgörande problem med dagens lärarutbildningar i relation till det nya
betygssystemet. Lgr/Gy-11 förutsätter att eleverna ska utveckla sitt lärande
och bli kritiskt granskande och reflexiva. Det är en trevlig tanke, men det
kräver att lärarna också har tränat de här färdigheterna. Högskoleutbildningar
har som regel inget uttalat fokus på att utveckla lärandet, men följer trots
detta en sorts utvecklingsprocess där man i sin mastersuppsats förväntas ha
nått från till en nivå som motsvarar den utvidgade nivån i SOLO-taxonomin. De
första åren präglas högskoleutbildningar av en betydligt mer faktaorienterad
undervisning, där problematisering och reflektion utgör mindre – ibland närmast
mikroskopiska – delar.
När
lärarutbildningen är uppbyggd så att man staplar ”nybörjarkurser” ovanpå
varandra får studenterna aldrig utveckla sin förmåga att problematisera. Inte
ens samanhållna utbildningar (där man läser ämnena integrerat med
pedagogik/didaktik) avvärjer detta, om det inte finns en explicit strategi för
att utveckla studenternas lärande. Resultatet blir då en utbildning där man i
varje ämne inte kommer längre än de lägre nivåerna i SOLO-taxonomin. Man kan
alltså sammanfatta det som en utbildning med bredd snarare än djup.
Problemet
blir när lärare med en sådan utbildning ska bedöma en kunskapsutveckling som
innefattar nivåer som de själva inte har tränat upp (som den utvidgade nivån i
SOLO). Visst, på högskolenivå har man hanterat mer komplicerade fakta och svårare
texter, men detta betyder inte att man behärskar problematisering och
reflektion! Om jag ska förstå en forskningsartikel om t ex invärtes medicin så
kräver det mer faktakunskaper än en text om levern på wikipedia. Men även om
jag kunde förstå forskningsartikeln, betyder det inte nödvändigtvis att jag
skulle kunna göra varken en kritisk granskning eller komma med nya förslag på
vidare forskning. På samma sätt kan lärarna ha utvidgat sina faktakunskaper
tillräckligt för att begripa ett pedagogiskt resonemang, utan att de för den
skull kan problematisera innehållet.
Hur ska
lärarna då kunna känna igen när elever når de högre nivåerna (som krävs för A och
i vassa fall för B), låt vara på betydligt mindre avancerade texter är de som
lärarna själva studerat?
Det är inte
mer ämneskunskaper vi behöver hos lärarna: det är en utbildning som i sig
fokuserar på kunskapsutveckling genom
hela utbildningen, applicerad på ämnena och pedagogik/didaktik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar