Hur bra är
riksinternaten ur pedagogisk synvinkel? Lundsbergs fd rektor Staffan Hörnberg påpekar
upprepat att meritvärdena ligger högre hos dem än på andra skolor. Och visst
tänker man sig att med alla de resurser som står till buds - hög lärartäthet,
tekniska hjälpmedel, gymnastik/musiksalar byggda med donationer från lyckliga före
detta elever – borde man väl kunna göra något anmärkningsvärt? Skolorna har
dessutom koll på elevernas fritid och har speciellt avsatt tid till läxläsning
och ofta stöd från lärarna även efter skoltid. De övriga fritidsaktiviteterna
som erbjuds borde också kunna se till att eleverna får röra på sig och ”hålla
sig friska”.
För skoj skull
har jag tittat på statistik - meritvärden från Sveriges kommuner och skolor när
eleverna går ut nian. Tabellen är från 2001-02, en tid innan riksinternaten
hamnade i medialt fokus och hade större studiero än idag.
Vad hittar vi
där? Jo riksinternaten har ett genomsnittligt meritvärde på 227,5, betydligt
högre än riskgenomsnittet på 204,5. Men nu måste vi problematisera det hela. Om
vi tittar på friskolor så är snittet 227,7. Här finns alltså en generell effekt
av att friskolor sätter högre betyg – vad det nu kan bero på. Vi har också en
tydlig effekt av inkomst så att kommuner med höginkomsttagare har högre snitt
än kommuner med låginkomsttagare. Riksinternaten borde då jämföras med kommuner
med många höginkomsttagare. Lidingö hade 233,6; Danderyd 240,5 och för att ta
något utanför Stockholmsområdet; Lomma 229,2.
Sammantaget kan
man alltså säga att om man jämför riksinternaten med andra skolor – med betydligt
mindre resurser men liknande förutsättning vad gäller elevunderlaget alternativt
liknande huvudmannaskap – så presterar inte eleverna bättre. Med andra ord
skapar inte strängare regler där man niar sina lärare (Lundsberg) och håller koll
på läxläsningen några anmärkningsvärda resultat.
Nu är
meritvärden ett trubbigt instrument om man vill bedöma pedagogisk kvalitet, men
de kan inte heller åberopas för att bevisa att riksinternaten ”är bra skolor”.
Jag hoppas att vi kan hålla det i minnet när vi funderar över skolans framtid.
Att gå tillbaks i tiden är inte lösningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar