Tidsbrist

Har vi fått mindre tid? Rätta mig om jag har fel, men nog upplever de flesta lärare – oavsett om det handlar om små barn eller studenter – att tiden har fyllts ut av nya uppgifter?  Och att det leder till att tiden för att möta eleverna eller andra kollegor stadigt krymper.

När jag lämnade universitetet och gav mig ut i företagsvärlden slogs jag av skillnaden i hur man uppfattade de anställdas tid. I ett företag måste varje anställd bidra ekonomiskt. Man kan helt enkelt inte ha en anställd person vars uppgifter inte genererar ett positivt netto. Ibland kan det vara flera led mellan det personen gör och de faktiska ekonomiska effekterna, men de måste finnas där, annars går företaget så småningom omkull. Många stads-och kommunanställda vill värja sig från detta sätt att tänka, men det finns en fördel: inom företagsvärlden värderar man personers tid på ett mycket tydligare sätt än inom stat och kommun.

Låt mig ta ett exempel som de flesta lärare kan känna igen. I en kommun kan man bestämma sig för att ta in en föreläsare som kostar 15000. Om man då samlar hundra lärare tycker man att det blir ganska billigt. Och eftersom det är ganska billigt kanske det inte är hela världen om föreläsningen inte ger några faktiska förändringar. Men hoppsan, vaddå billigt? Hur mycket kostar hundra timmar lärarlön? I ett företag glömmer man inte den här utgiften – även om man kanske inte heller där utvärderar om föreläsningen ledde till någon positiv förändring.

Ett annat exempel är hur man fördelar arbetsuppgifter. Inom skolans värld är det ingen som blir förvånad om en rektor plötsligt får fixa toaletter eller kopiera papper. Lärare förväntas ta hand om administrativa uppgifter som de varken är utbildade för eller speciellt intresserade av. Inom företagsvärlden gör man inte så: där gäller det att se till att man har rätt kompetens på rätt plats. Annars skapas ineffektivitet och det är dessutom väldigt dyrt att låta chefer gå in och syssla med uppgifter som kan utföras av mindre betalda personer. 

Kanske tycker man i skolan att man inte har råd att anställa en specifik person för att göra de här sakerna, men det beror också på att man tänker sig att de man redan anställt inte kostar något. Får de en uppgift till, blir den därför utförd gratis. Men så är det givetvis inte. Lärares tid blir inte gratis bara för att de gör andra saker än de är utbildade till. Och naturligtvis har det en ekonomisk kostnad på sikt om man gör så (snabbast märks denna på ökad sjukskrivning).

Om nu tidsanvändningen styrs av krassa ekonomiska överväganden inom företagsvärlden, och av mer värdegrundsrelaterade prioriteringar inom kommun och stat, hur kan det då komma sig att man i praktisk handling värderar medarbetarnas tid högre inom företagsvärlden?