Läraren som kunskapskälla

Hur kommer det sig att en ”lärarledd” undervisning har blivit synonymt med föreläsningar? I det stora skolexperimentet där ambitionen har varit att den som lär ska vara mest aktiv har vi använt många olika tekniker, som grupparbeten, att eleverna själva planerar sitt arbete, projekt och debatter. Allt som av motståndarna karakteriseras som flum kan stoppas in här och brukar kontrasteras mot ämneskunskap och expertundervisning (lärarföreläsning).

Föräldrar till elever som går på skolor där man eleverna förväntas ta stort eget ansvar vill ofta öka inslaget av lärarföreläsningar. Man möter också argumentet att en skolform där eleven tar stort ansvar inte passar svagare elever och att de behöver sk lärarledd undervisning. Detta tycks återigen betyda att läraren berättar vad som är sant, ger eleverna läxa så att de kan repetera informationen och sedan förhör dem så att de ska bli motiverade att läsa sin läxa. Och det vet vi att det fungerar jättebra för svagare elever, eller hur? Eftersom det som är utmärkande för dem är att de tycker så mycket om läxor och att sitta och lyssna på läraren – eller?

Det är dags att bryta upp den här antingen/eller bilden av vem som tar hand om lärandet. Lärarens uppgift är att stötta elevens lärande och elevens att efter bästa förmåga inhämta kunskap och utveckla sin förståelse. Och det är här det har gått fel. Det tar lång tid att skaffa sig förmågan att lära sig. Eleverna behöver stöd från läraren genom hela sin skolgång. Visst kan eleverna ta ansvar, men då måste de lära sig först, till en början med en konstant närvaro av läraren. Samma sak med grupparbete: man lär sig inte grupparbete bara genom att göra det. Man behöver både reflektera kring det och få handledning i denna reflektion. Elever kan hjälpa varandra med att utvecklas, men först sedan de lärt sig hur man ger återkoppling, och vad de ska ge återkoppling på. (Ett bra exempel på detta hittar du på Pedagog Stockholm).

Lärarledd undervisning behöver alltså inte betyda att läraren fungerar som den huvudsakliga kunskapskällan – som tur är, för hur snabbt förändras inte dagens sanningar och ämneskunskaper? Lärarledd undervisning kan istället innebära att läraren är med och stöttar alla delar av elevens utveckling som lärande individ. Man kan givetvis vidareutveckla sina pedagogiska tekniker när det gäller detta också, men till skillnad från ämneskunskaper så fungerar de grundläggande teknikerna (som handlar om att lyssna och fråga) lika bra nu som inom överskådlig framtid.