I samband med tankarna kring fördelarna med intagningsprov -att man fokuserar på vad eleverna bör kunna i framtiden - börjar jag fundera över Skola 2011. Nog var meningen där att vi
skulle lägga upp pedagogiken och lärandet efter målen? Att lära om att lära
skulle vara en väsentlig del och att det är förmågorna som behövs för lärande
som står i fokus? Att eleverna därigenom faktiskt skulle lära för framtiden?
Det verkar inte ha blivit så. Medan vissa
skolor har satsat på kontroll (prov efter prov efter prov) verkar andra nästa
ha gett upp och låter eleverna kolla facebook och krypa under borden på lektionerna
(exempel från en helt vanlig nia). Och inte fick de nya betygen någon effekt på
betygsinflationen. A skulle vara svårare att få än MVG, samtidigt som man fick
samma poängsumma för de båda betygen. Därför borde genomsnittet ha sjunkit, men
istället har det snarare ökat.
Huvudorsaken att Skola 2011 ser ut att
misslyckas är att ledningen, som är så vanligt i alla organisationer, har
sprungit före. Man har en massa idéer som i praktiken innebär ett helt
annorlunda sätt att jobba och så lanserar man det innan medarbetarna har varken
fått tid att sätta sig in i själva poängen eller ta fram metoder som gör det
möjligt att genomföra.
Om Skola 2011 ska fungerar som ett
pedagogiskt hjälpmedel behöver lärarna bland annat kunna:
·
Översätta
betygskraven till konkreta inlärningsresultat
·
Hur man
bygger upp sin undervisning efter konkreta inlärningsresultat
·
Hur
man jobbar med formativ bedömning
·
Hur
man skapar summativ bedömning som samtidigt är formativ
· Lärprocesser
som i sig genererar bedömningsunderlaget (så att man inte behöver lägga
ytterligare tid på dokumentation)
·
Hur
man individanpassar och lägger fokus på den som lär sig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar