Vad ledde det till?

Hur fattar vi beslut? Tja, inte så rationellt som vi kanske tror, det framgår av veckans Idagserie i SvD. Tvärtom finns det en rad felslut som framför allt bygger på att vi övertolkar vår egen förmåga. Ett exempel är överkonfidens, när vi tror att vi fattar rätt beslut i 100 % av fallen i en studie där det verkliga resultatet var 80%. Ett annat är övertygelsen att det som härstammar från oss själva (vår rapport, våra barn osv) är lite bättre än andras. Något som de flesta kan känna igen är också att vi misstolkar igenkännandet för kompetensbevis: dvs att vi tror att personer som liknar oss själva är de mest kompetenta - utan att ha något konkret bevis.

Den här självupptagenheten ligger gissningsvis bakom att vi koncentrerar oss på vad vi har gjort, istället för resultatet, när vi fattar beslut. Detta är extra tydligt i skolans värld. När man fattar beslut om t ex hur man ska jobba med jämställdhet eller formativ bedömning väljer man ofta att ta in en föreläsare – med eller utan temadag. Då har man gjort något, alla vet att dagen har kommit och gått. Men vilka resultat har det lett till?

Den frågan ställs sällan. Om en temadag ska skapa en förändring, inte bara vara en händelse, så måste den leda till resultat. Det kan handla om att elever/lärare beter sig annorlunda mot varandra, eller att lärarna börja jobba på ett nytt sätt med bedömning. Och har inte detta hänt, borde man rimligtvis inse att temadagen inte skapade förändring. Nästa gång man funderar på formativ bedömning/jämställdhet borde man följaktligen göra något annat. Hur ofta gör vi det?

Samma sak gäller med lärarnas egen utveckling: mycket fokus läggs på hur man själv agera på lektionerna, snarare än att fört fundera på vilka resultat det ledde till sist, och, om det inte fungerade, prova något annat. Låt oss ta ett föräldraexempel: ”Hur många gånger ska jag behöva säga…?” Känns det igen? Och ändå är det faktiskt påfallande ogenomtänkt sätt att hävda att man har gjort det man borde (och nu är det barnets tur att göra som det blivit tillsagt). Själva meningen innebär ju att man har provat något ett stort antal gånger – och det har inte fungerat!

Om vi istället fattade beslut baserat på de resultat tidigare försök givit, skulle vi kunna närma oss de där 100% rätt vi tror att vi har ;-).