Mer samtal om fysik!

Hur är det med fysiken? Nu menar jag inte att du ska lägga in ett par träningspass för att kompensera för julmaten, utan jag syftar på ämnet. Fysik är intressant på det sättet att det ofta framstår som svårt, samtidigt som ämnet faktiskt använder sig av en förhållandevis enkel matematik (jämfört med den matte eleverna läser parallellt).

Så hur kan det vara att fysik blir svårt och att många elever (därför) tycker att det är tråkigt? Jag tror att det beror på hur vi tar oss an det: vi behandlar det som en sorts förlängning av matematiken, där eleverna ska lära sig fakta utantill och sedan använda matematik styrd av formlerna. Vad händer om fysik istället är ett ämne som i första hand handlar om insikter och djupare förståelse? Som därför behöver läras in genom diskussioner, tankeväckande övningar och utifrån mer övergripande problem, ungefär som samhällskunskap?

Som i andra sammanhang är det de personer som trivs med den undervisning som finns som blir lärare i ämnet - och som sedan använder en liknande pedagogik. Fysik undervisas oftast med faktagenomgångar på tavlan och inlärning av formler, som sedan kombineras med att eleverna ska ”genomskåda uppgiften” och göra sina beräkningar utifrån de fakta frågan innehåller. Detta är inte pedagogiska tekniker som leder till insikt och att den fysiska förståelsen blir en del av elevens sätt att uppfatta världen.

Ett klassiskt exempel på detta är när man frågade nydisputerade doktorer på Harvard (i olika ämnen) vad det var som gav upphov till årstider.  Det vanligaste svaret var att jorden har en starkt ellipsformad bana runt solen, så att den var närmare solen vid de varmare årstiderna! Någonstans har bilden av ett solsystem uppritat från sidan (då jordens så gott som cirkulära bana runt solen avbildas som en ellips) letat sig in i dessa höggradigt inlärningskompetenta personers världsbild. Detta hade inte hänt om de under sin grundskoleutbildning fått möjlighet att fundera över hur årstiderna skapas, istället för att lära sig fakta/bilder utantill.

Om man tittar på fysiken i Lgr/Gy-2011 så ställs det närmast omöjliga krav på dagens elever. Till exempel så förväntas en niondeklassare kunna redogöra för hur vi ska lösa enegriproblematiken (hur många av oss vuxna kan det?). Jag tror att kraven är ett resultat av en ambition att verklighetsanknyta fysiken, men där pedagogiken inte hänger med. Den typen av djupförståelse som sådana uppgifter kräver hinner ingen med på de två fyrtiominuterspass som finns tillgängligt för varje centralt innehåll.

Kan fysiken bli kul? Jag tror det. Djupinlärning tar tid och känns motigt när man är ovan, men om uppgifterna engagerar och leder till en igenkännande förståelse så blir det lättare efterhand. Och när man har förstått en fysisk modell från grunden blir den matematiska problemlösningen (som är det vi brukar mäta) en lätt uppgift!