Elevernas fysik

I en bok för gymnasiefysik (ERGO) finns det tydliga ambitioner att skapa mer diskussioner kring ämnet. Varje kapitel har både diskussionsfrågor och andra övningar som skulle passa för elevaktiva lektioner. Men används de? Är det kanske så att läraren oftast använder den största delen av lektionen till att föreläsa och att det inte finns någon tid till dessa frågor i klassrummet? (Man kan se samma tendens inom fysik på universitetet, och ännu tydligare på tekniska högskolans scheman: föreläsning, föreläsning, föreläsning).

Varför inte prova the flipped classroom som används framgångsrikt just på fysik av Daniel Barker? Genomgången ligger på youtube och lektionstiden kan användas till diskussioner.

Givetvis krävs det att du som lärare utvecklar en del nya färdigheter. Och då menar jag inte i första hand inspelningsteknik även om den kan ta ett litet tag att bemästra. Vad som krävs för att diskussionerna i klassrummet ska fungera är att läraren verkligen ger plats till eleverna, utvecklar sin förmåga att lyssna och fråga. Man behöver också träna upp sin förståelse för hur grupper fungerar och hur man kan hjälpa eleverna när de interagerar med varandra. Och så behöver man se och kunna möta individen.

Detta är förmågor som vi oftast tar för givet men som kräver träning och reflektion. Det är också, tror jag, den största utmaningen med alla elevdrivna tekniker. Vad jag hoppas inför det nya året är att vi erkänner vikten av de här förmågorna – och att vi slutar att förkasta studentdrivna metoder bara för att vi inte ännu är tillräckligt bra på att stötta eleverna genom processen.