Därför föreläsa!

Om nu inte föreläsningar är ett effektivt sätt att överföra kunskap, varför tycker så många lärare – och en del elever – om dem då? Jag kan inte svara för dig, men vanliga argument för lärare är att: eleverna vill att jag förklarar, jag kan berätta mycket mer än det som står i boken eller att det är ett sätt att hinna med allt. Något de flesta inte säger, men kanske tycker, är att det känns bra att visa hur mycket man kan.

”Eleverna vill att jag förklarar” – jo många elever tycker att det är enklare att vara passiva än att ta sig an en fråga själv, med den osäkerhet man känner när man närmar sig något nytt. Att skapa nya neuron (som krävs för lärande) är fysiskt kostsamt och upplevs också som jobbigt, särskilt när man måste göra många på en gång, som i början av ett projekt. Här kan föreläsningar hjälpa till, inte genom att bygga neuron åt någon annan (vilket är det många tycks tro: att information kan ges som ett paket), utan genom att skapa den nyfikenhet som gör att man blir motiverad nog för att sätta igång, trots att det är fysiskt jobbigt. Något som händer före läsningen och gör den intressant. Uppdraget föreläsaren har är att hitta så många olika infallsvinklar som möjligt för att varje åhörare ska kunna hitta just det som intresserar. Syftet är alltså inte att eleverna ska lära sig allt som sägs, utan bara hitta något som gör dem nyfikna. Föreläsningen som en pedagogisk happening, upplevelse eller smörgåsbord av mentala ingångar till ett nytt ämne.

  

En föreläsning kan också vändas om och bli en efterläsning. Eleverna har fått läsa en text och får sedan möjlighet att ställa frågor till läraren, som förklarar och tydliggör det som inte har förståtts. Elever som upplever sig ha förstått texten kan då istället t ex få skriva en resumé på egen hand. Detta är kanske gammal skåpmat för de flesta lärare, men hur många gör så?

En efterläsning kan också vara en sorts sammanfattning av ett elevinteraktivt moment, där man sätter in resultatet i ett större sammanhang eller tar upp frågor som eleverna har. Här blir föreläsningen också ett sätt att bekräfta eleverna och att deras kunskap är ”rätt”. Och ett sätt för läraren att visa vad han/hon kan. Ja, det är faktiskt inte alls så fånigt som det kanske verkar. Att visa vad man kan, gör inte bara att man kan känna sig stolt, utan skapar också en trygghet hos eleverna som är viktig för deras lärande.

Och så det där med att hinna med. Har du provat att låta eleverna själva ta reda på samma mängd stoff som du kan få in på en fyrtio minuters föreläsning? Om det tar tid! Det tar flera veckor för elever (eller äldre studenter) att producera t ex en text som innehåller allt det man hinner med på fyrtio minuter.

Men vänta litet, det här är ett vanligt felslut, där man tänker sig att det man ger ut=det som tas in. Vill du jämföra, så prova så här istället: håll dina fyrtio minuter i en klass och ge dem ett frågeformulär i slutet. Ha en interaktiv övning (där läraren pratar bara en liten del av tiden) på samma innehåll i en annan klass och låt dem fylla i formuläret. Du kanske inte får det slutgiltiga svaret på hur bra föreläsningar/övningar är, men du lär dig definitiv något. Och du kommer aldrig mer att ens underförstått, föreställa dig att det du säger är det som eleverna sedan kan.

Varför föreläsa?

Låt oss börja med en situation i din vardag där du behöver lära dig något. Hur gör du då? Vad skulle hända om du kunde hitta en föreläsning på fyrtio minuter om ämnet? Hur stor är chansen att du skulle lära dig just det du behövde? Att kunskapen passade in precis på det du ville applicera den på? Och hur mycket av det som berättades skulle hamna helt utanför och inte alls intressera dig? Börja på för hög nivå? För låg? Hur mycket av det som sades skulle du komma ihåg efter en vecka?

Eftersom varje åhörare är unik så kan förläsaren inte anpassa innehållet till var och en utan får göra sin egen bedömning om vad som är viktigast att ta upp och hur det ska framföras. Trots detta har du säkert varit på någon intressant förläsning. Prova att skriva ned det du kommer ihåg från den och läs sedan upp det och mät hur lång tid tar. Hur många procent kan du koma ihåg?

Jämför detta med hur du brukar göra (vilket jag gissar är att antingen ställa en specifik fråga till en expert eller läsa dig till det du behöver veta). Hur stor andel av det du får reda på kommer du ihåg då? Hur lång tid tog det att ta in informationen? Hur gjorde du för att sålla bort det som inte var intressant för dig just då?

I ljuset av tankeexperimenten ovan, vill jag peka på en oroväckande utveckling: föreläsningens intåg i skolorna. Som universitetspedagog kommer jag från en värld som sakta, sakta försöker frigöra sig från föreläsningarnas hegemoni över kunskapsförmedlingen. Bara för att komma till skolorna och se hur den absolut sämsta varianten - den långa föreläsningen utan elevinteraktioner eller förberedande pedagogisk happening – börjar bli ett allt vanligare inslag.

Jag misstänker att det hänger ihop med saker som att ekonomer/företagare har en mer framskjuten position i samhället (och de använder föreläsningar till allt från utbildningar och möten till belöningar av personal), eller kanske att skolor vill ge ett mer seriöst (universitetsmässigt?) intryck. Det har i alla fall inget, och jag upprepar detta: inget, att göra med en effektiv kunskapsförmedling.

Det är illa nog att lärare oftast pratar mer än halva tiden på vanliga lektioner när eleverna lär sig mycket mer om de får vara aktiva själva, men föreläsningar! Som vuxen tvingas man sällan gå på föredrag man inte har något som helst intresse av och trots denna fördel (jämfört med elevernas situation) lär vi oss sällan speciellt mycket. Som tur är behöver vi nästan aldrig redogöra för vad vi har lärt oss – till skillnad från eleverna. Eller så är det kanske just det som är problemet. Hade vi varit tvungna till det hade vi kanske äntligen insett vad man kan ha föreläsningar till: reklam, underhållning och att skapa trygghet genom att befästa auktoritet.

Det finns alltså platser för föreläsningar i skolan, men då behöver de vara uppbyggda för just det och inte i en befängd tro att eleverna kommer att lära sig det som sägs.

Vetenskapen och föreläsningarna

Vetenskapen går långsamt framåt – eller? För hur kan det annars vara så att fenomen som studerats i mer än trettio år fortfarande inte har sipprat ut i skolorna? Som till exempel hur föreläsningar fungerar. Efter att ha läst Chalotta Wastes blogg om hur elever lär sig, funderar jag på hur vi ser på själva lärprocessen. I praktiken beter vi oss ofta som om läraren sitter inne med en kunskap som ska ges, eller överföras, till eleverna. Till exempel så pratar lärare fortfarande större delen av de flesta lektioner. Trots att forskning visar att det är ett jämförelsevis dåligt sätt att stötta lärande.

Inte ens den mest positiva hållning till vad man kan lära sig under en föreläsning kommer fram till en högre siffra än ca 45% av innehållet (mätt i direkt anslutning till föreläsningen). Jämför det med de 71% som blev resultatet av ett interaktivt lärande (i denna undersökningen var siffran för föreläsningarna 41%).

Egentligen tycker jag att vi inte borde behöva den här forskningen för att inse hur begränsad effekten av en föreläsning är. Det räcker med ett enkelt resonemang: en föreläsning måste utgå från att alla åhörare får höra samma ord. Oberoende av intresse, tidigare kunskap, minneskapacitet, dagsform osv. I en föreläsning kan vi inte anpassa oss så att var och en kan ta del av allt som sägs. Och inte heller veta vem som har tagit till sig vad. Om man sedan vill fylla på kunskapsluckorna har man alltså ingen aning om var man ska börja.

Det finns ett enkelt sätt att själv börja fundera över föreläsningen som lärandeform: nästa gång du är på en föreläsning, prova att skriva ned vad du kommer ihåg en vecka senare (utan att kika på eventuella anteckningar). Jämför sedan detta med hur många saker du själv tar upp om du håller en lika lång föreläsning.

Visst kan föreläsningar ha en plats i lärandet. De kan fungera som ett smörgåsbord (en teater om hur många roliga saker det finns att studera inom ett visst område) eller för att skapa trygghet (visa att läraren vet vad det handlar om), men om det är kunskapen man vill öka, så finns det bättre sätt.