Hur formativ är du?

I förra söndagens Agenda 21 sa en elev att hon kände sig ständigt bedömd. Om hon sydde fel på en sömsmån så skulle hela hennes betyg falla (dvs hon utsattes för en kontinuerlig summativ bedömning). Hon är inte ensam om att uppleva det så. I ett annat fall ville en elev veta hur hon låg betygsmässigt och vad hon behövde göra för att få det betyg hon ville ha. Hon fick då veta att läraren inte kunde säga detta innan redovisningen (som skulle ske just innan betygen sattes och alltså var grunden för en summativ bedömning).

Vad vi ser här är exempel på två saker: dels att läraren är osäker på var i lärprocessen eleverna ligger, dels att de formativa lärsituationerna saknas. Och det är anmärkningsvärt med tanke på hur mycket just formativ bedömning diskuteras idag. (Kan det vara så att en föreläsning i sig inte leder till en förändring?)

Om man jobbar elevfokuserat och med inlärningsresultat (konkret formulerade bedömningsunderlag) är det lätt för läraren att ha koll på lärprocessen. Visst, det är kanske orealistiskt i vissa ämnen att ha ett konkret bevis på vad varje elev har lärt sig efter varje lektion, men var tredje är definitivt möjligt om man lägger vikt vid detta.

Att veta var eleven ligger i relation till det som ska uppnås är själva grunden för ett bra lärande. Hur ska annars läraren (och eleven) kunna veta vad som behöver göras?

I dagsläget när elever förväntas styra (och ta ansvar för) sitt eget lärande måste denna avstämning finnas på plats. Och medan jag tycker att det är bra att elever tränas i att lära (och ta ansvar för det) så är det fortfarande lärarens ansvar att se till att eleverna har de redskap som gör det möjligt. Kan inte läraren berätta var eleven ligger och vad hen behöver göra för att gå vidare, kan man inte heller förvänta sig att eleven ska kunna lära sig att lära.

(Det behöver inte vara så svårt som det är nu – se fliken SOLO och learning outcomes och ta kontakt med oss om ni vill att alla på skolan ska vara med.)

Enkel pedagogisk utveckling

På ett utvecklingssamtal nyligen kom vi på idén att eleven kunde ställa denna fråga till läraren: vad tror du att jag har lärt mig idag? Tanken kom från en diskussion om hur läraren och eleven kunde kommunicera kring kunskapskraven i Lgr-11.

Genom att spinna vidare på tankesättet får man fram en enkel utvecklingsmetod (för en lärare eller ett lärarlag).

Efter en lektion får eleverna svara (skriftligt) på frågan vad de lärde sig idag. Samtidigt skriver läraren ned vad hen tror att de har lärt sig. Efteråt kan läraren fundera över resultatet och hur pedagogiken kan utvecklas. Och detta är inte så banalt som det kan tyckas, se här vilka frågor man kan få svar på:

• Hur stor del av det jag ville förmedla kom fram? Vilken del?
• Vilken metod var mest effektiv? (Man kan prova flera olika pedagogiska metoder vid samma tillfälle – men då gäller det att du har tydliggjort för eleverna att de också måste skriva ned när de lärde sig vad. Oftast är det nog lättare att ta en metod per gång.)
• Vilka elever passade den här metoden bäst – finns det något gemensamt hos de här eleverna?
• Vilka elever passade den här metoden sämst – finns det något gemensamt hos de här eleverna?
• Hur ska jag göra för att alla eleverna ska få lära sig på sitt bästa sätt?

Det finns ett par fallgropar att undvika och du känner säkert till flera av dem, men kolla att du har tänkt på:

• Var tydlig med att det inte är ett prov! Förklara att svaren ska hjälpa dig att bli bättre(roligare?) – samtidigt som det är ett sätt för eleverna är lära sig mer (genom att de formulerar vad de har lärt sig).
• Kom ihåg att mänsklig kommunikation är som den är – majoriteten av det som sägs når inte fram. Att något inte gått fram betyder inte att du är en dålig lärare utan att du behöver hitta ett annat sätt med just de här eleverna.
• Svaren säger något om just den här lektionen. Visst kan du som lärare jämföra olika lektioner och se vad som fungerar bäst för dig, men det går inte att direkt översätta till någon annan lärares situation, dvs tävla inte i lärarlaget. Man vinner på att diskutera utifrån generella trender (”det här fungerade bäst med de här eleverna”) snarare än att titta på procentandelen elever som har lärt sig en viss sak.
• Samtidigt kan lärarlaget vara ett stöd för att hitta nya (och kanske gemensamma) sätt att jobba.

Och ja, visst kan det vara svårt att få tid till det här – men hur mycket mer skulle du inte kunna lära dig från detta istället för en föreläsning på en utvecklingsdag? Se till att rektorn ger er möjlighet att ta vara på er egen kunskap istället för att alltid hämta in den utifrån.