Dubbelt så snabbt!

När lär sig lärare hur man lär ut? Enligt Dylan Wiliam sker det mesta lärandet inte under lärarutbildningen utan under den tid vi själva går i skolan. Visst känner lärare till teorin bakom olika pedagogiska resonemang, men när man hamnar i det akuta läget i klassrummet går man automatiskt tillbaks till de tekniker man uppskattat hos sina egna lärare. Dylan Wiliam menar därför att det svåra med att få skolan att praktisera nya beforskade tekniker är inte att få lärarna att förstå teorin, utan att få dem att göra sig av med invanda tekniker. Eller som Dylan uttrycker det: att ta bort något som fungerar för att göra något som fungerar ännu bättre.

En av de tekniker som visat sig allra mest effektiva för att öka elevers lärande är formativ utvärdering. Denna innebär att utifrån vad eleven gör nu hjälpa dem att förstå hur de ska gå vidare. Det pratas mycket om formativ utvärdering bland skolfolk idag, men i praktiken är nästan all utvärdering i dagens skola summativ. Och detta är kanske inte så konstigt eftersom vi är uppväxta med summativa utvärderingar. Dessutom upplevs själva utvärderingen ofta som betungande – att rätta och dokumentera elevernas produkter tar mycket tid i anspråk.

Dylan Wiliam har visat att med formativ bedömning kan man öka inlärningshastigheten till det dubbla. Eleverna lära sig alltså lika mycket på sex månader med formativ bedömning som de lär sig på ett år med summativ bedömning. Fokuserar man på elevernas prestation vinner man alltså mycket tid.

Om vi tar ett skrivet elevarbete som exempel, så kan läraren göra en utvärdering under arbetets gång. Det vill säga kommentera texten och lyfta fram exempel på hur eleven ska utveckla arbetet och sedan låta eleven jobba vidare med samma arbete. Detta är inget nytt, naturligtvis, men det görs mycket sällan, lärare menar ofta att de inte har tid att lära arbetena flera gånger. Men vad händer med lärarens tid i det längre perspektivet? Genom att göra den här investeringen i formativ utvärdering så kommer eleverna att lära sig snabbare. Texterna kommer att bli bättre och eleverna förstår snabbare. Det betyder att läraren framöver kommer att behöva lägga mindre tid på att läsa dåliga texter (och hur lång tid tar det inte att ta sig igenom en dålig text!?) och mindre tid på att förklara.

Jobbar man konsekvent med det här kan man dessutom skippa salsproven helt och hållet. Salsproven är en del av vår historia, men borde stanna där. De tar massor av lärartid, styr in elever på ytinlärning och sist men absolut inte minst; de har ingenting med verkligheten att göra!