Hur gör
skolverket för att förankra förordningar och lagar ute i skolorna?
(Detta är en fortsättning på förra bloggen där du också hittar länkar till ett par intressanta artiklar i Pedagogiskt Magasin.)
Låt oss
först backa till en övergripande nivå: lagar och förordningar skapas i samråd
mellan expertgrupper (även skolor i detta fall) och politiker. Politikernas
uppgift är att representera folkviljan. Lagarna ska sedan följas, men det blir
snabbt uppenbart att det finns gott om tolkningsutrymme. Det innebär att vad
man menar med att ”följa lagen” i praktiken ständigt omdefinieras och nyskapas.
Här spelar skolverket en central roll och har stora möjligheter att påverka
vilken del av lagen som blir viktigast.
När det
gäller den nya skollagen kan man till exempel fokusera på de första styckena
där man bland anat påpekar att vi ska sträva efter att eleverna ska ha ”en
livslång lust att lära”. Och nog finns det mycket som skolverket tar fram som
ger intrycket av att det är de här första styckena som är det slutgiltiga målet?
Det är i
detaljerna som problemen uppstår, som till exempel hur man hanterar
bedömningsunderlagen, dokumentationen och kunskapskraven. De kanske är
framtagna med ett visst stöd i skolorna, men när det gäller tillämpningen så
verkar verket ha förlorat fotfästet.
Det
pedagogiskt sett allra viktigaste när det gäller kunskapskraven är att eleverna
och lärarna förstår dem. Och det spelar ingen roll hur mycket man än jobbar
uppifrån och ner med att förklara hur det
ligger till – så länge eleverna inte vet vad de ska göra försvinner den pedagogiska
poängen och förvandlas till en pedagogisk belastning. Det är där vi är nu i de
flesta skolor.
Skolverket
och sedan lärarna berättar och berättar (frågar inte) men hittills har det inte
fungerat: eleverna vet fortfarande inte vad som förväntas av dem. Och den
formativa bedömningen – det som är den pedagogiska grundstenen för att kunskapskraven
ska leda framåt – lyser med sin frånvaro.
Skolverkets
uppgift är att förverkliga en skola vårt samhälle vill ha. För att det ska
fungera måste man ta reda på om man gör rätt saker genom att fråga de som ska förändras – det vill säga elever/lärare. Förstår inte eleverna vad kunskapskraven innebär så måste
man prova något annat. Jo, jag vet det här med att förändring tar tid, men hur
många elever får vara kanonmat innan man byter strategi? Nu har det gått 1,5 år…
Det är dags
att skolverket går ut i verkligheten och frågar eleverna om de vet, rent konkret,
vad det är de ska göra för att uppnå ett visst kunskapskrav. Och gör de inte
det, så ska man inte förklara en gång till på liknande sätt som innan, utan
fundera ut ett nytt sätt att formulera/tolka lagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar