Nu är det dags även för den något latare bloggaren att ge sig på tangentbordet igen. Min bloggarkompis, Io, har varit aktiv hela augusti och skrivit om vikten av konkretiseringar och annat väldigt klokt.
Jag funderar fortfarande över hur lätt vi har att fastna i ramen, formen eller strukturen och i det sammanhanget glömma bort innehåll. Jag skrev om det redan i våras men fick en ny vinkling nu i augusti när en rektor förenklade och kompletterade ämnet på ett smart sätt.
Vill man vara lite elak kan man påstå att vi ibland, medvetet eller omedvetet, väljer att låta skoldiskussionen handla om ramen för att vi inte vågar ta tag i innehållsdelen. Jag hävdar inte att t.ex. en omorganisation på en skola, i en förvaltning, käbblet om huvudmannaskap eller kursplaneinnehåll är helt oviktigt, men en förändring av strukturer behöver inte påverka själva innehållet ett dugg. Har du varit med om ett organisationsbeslut som inte påverkat ditt eller dina kollegers sätt att undervisa? Räck upp handen nu!
Du kan ta ner den nu.
Hur vidgade då rektorn mina perspektiv på frågan? Min uppdelning i form och innehåll ändrade han till två frågor. VAD? och HUR? Vadet motsvarar ungefär formen och huret hur vi faktiskt gör när vi ser till att barns lärande kommer till stånd. Kompletteringen består i frågan VARFÖR? Jag tycker att ett fokus på varför-frågan kan lyfta skoldiskussionen till en ny fräsch nivå.
Varför tillverkas det så mycket matriser i vår skolvärld just nu? Varför gynnar det faktiskt lärandet? Varför ska en matris se ut på ett visst sätt om det ska bli resultat?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar