tisdag 30 oktober 2012

Betyg och föräldrar

När jag läser att folkpartiet vill införa betyg i fyran, kommer det först en pedagogisk suck – hur mycket kraft får lärarna, och eleverna, kvar till själva lärandet efter all energi och tid som lagts på bedömning? Som vi konstaterat tidigare så kan givetvis bedömningen vara en del av lärandet, men det får aldrig bli varken huvudmålet eller huvudinnehållet!

En andra tanke växer fram i och med uttalandet att ”Föräldrarna ska ha rätt till väldigt tydlig information om hur det går för eleverna.” Varför då? Detta är en för-givet-tagen åsikt, det att föräldrarna ska ha information. Samtidigt måste vi fråga oss: Vad är det meningen ska hända som resultat av att föräldrarna får informationen?

En typ av kommentar man stöter på är: ”Vi hade ingen aning om att det gick så dåligt – lärarna sa på utvecklingssamtalen att det gick bra.” Är det detta som man ska komma förbi genom betyg (om nu betyg är ett bättre sätt att informera föräldrarna)? Vill man genom betygen bara göra föräldrarna nöjda (informerade) eller finns det en djupare tanke bakom?

Har vi inte någonstans tagit för givet att om föräldrarna vet hur det går för barnen i skolan så kommer de att ordna så att eleverna blir ”bättre”? Föräldrarna förväntas ta ett pedagogiskt ansvar och med det menar man antagligen att de ska hjälpa till med läxorna eller styra upp barnens fritid så att skolan får tillräckligt med plats.

Enligt forskningen (sammanställt av t ex Hattie) har detta ingen direkt effekt på elevernas prestationer. Vilket inte är så konstigt – föräldrar har vanligtvis inte den pedagogiska kompetensen att hjälpa eleverna med skolan. Hur många elever har inte blivit irriterade på sina föräldrar när de försöker ”hjälpa till” med läxan, eftersom hjälpen bygger på det som föräldern lärde sig för länge sedan, under sin egen skoltid? När man lärde sig andra saker och använde andra tekniker (och då syftar jag inte bara på It; rent grundläggande tekniker i t ex matte och läsinlärning har också förändrats).

Jo, forskningen visar på en stark positiv relation mellan föräldraengagemang och elevens prestationer, men främst på grund av den positiva förväntan som föräldrarna har på eleverna. Och på vilket sätt kommer den att öka om man får tidigare betyg? För de svagare eleverna – och det är väl dem vi oroar oss mest för? (Även om jag kan tala mig varm för de särbegåvades rättigheter också). Är det inte istället så att risken blir högre att just de svagare eleverna får mindre positiva förväntningar hemifrån om föräldrarna får se betyg redan i fyran?

Och sist men inte minst: om det är ett positivt föräldraengagemang vi är ute efter, så varför gå genom betygen (som ger en ganska ofullständig bild av situationen) istället för att prata med föräldrarna direkt?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar