Föreskrifterna för introduktionsperiod och kompetensprofiler för lärare och förskollärare är en intressant läsning. Den är i praktiken en sammanställning av vad skolverket förväntar sig att en lärare ska kunna. När mentorsåret är genomfört kommer läraren att bedömas på en rad kriterier (sk kompetensprofil), som alla förväntas vara godkända för att läraren ska få sin legitimation.
Under rubriken "Mötet med eleven" hittar vi t ex
§ 17 .1
…anpassa undervisningen till individen, elevgruppen, sammanhanget och situationen så att varje elev utvecklas så långt det är möjligt …
Jo, det låter utmärkt. Och hur lätt är det? Vad måste man kunna för att varje elev ska komma så långt som möjligt? (Svaret är bland annat det jag förordade häromdagen: lyssna, fråga, motivera och strukturera.)
Läraren ska också ha uppnått en färdighet i att
”leda och organisera arbetet så att en trygg lärandemiljö skapas som grundar sig på ömsesidig respekt och samarbete” (§18.1)
Det vill säga att vi förväntar oss att läraren kan skapa ett trivsamt klassrum där alla glada barn gör sitt bästa. Och vad behöver man kunna för att lyckas med det?
Läraren ska också ha blivit bra på kommunikation med kollegor såväl som föräldrar och andra yrkesgrupper. En till synes enkel uppgift är förmågan
”att vara saklig och objektiv i sin yrkesutövning och därmed kunna uppfattas som rättvis av eleverna” (§19.1)
Utmärkt och kanske självklart, men hur är det i praktiken? Hur ofta uppfattar åtminstone några elever att de har fått orättvisa bedömningar?
Läraren ska också ha utvecklat sin pedagogiska förståelse på metanivån (lärandet om lärandet) t ex genom att
”bedöma hur effektfulla olika undervisningsstrategier är och anpassa undervisningen därefter” (§24.2)
Bra att kunna, och hur många lärare jobbar aktivt med detta?
Förskollärarens kompetensprofil är inte identisk, men snarlik.
När jag läser kompetensprofilen så kan jag inte låta bli att tänka på hur bra skolan skulle vara om alla kunde allt detta. Fram träder en bild av en skola där alla vet hur de ska utvecklas (tillsammans med kollegor och enskilt), som vet hur man tar etiska hänsyn, skapar en stimulerande miljö och får skolan att fungera som ett ledljus i försöken att ha ett sympatiskt samhälle där alla vill varandra väl. Men nog är det som att skicka en önskelista till tomten!
För man kan knappast lära sig alla dessa saker under ett år. Alltså borde lärarna ha fått med sig detta i sin examen, och bara utveckla det under sin praktik det första året. Hur många av våra lärarutbildningar har sett till att lärarna har med sig alla dessa förmågor/tekniker? Är det kanske så att man snarare fokuserar på teorier (inom olika ämnen som kan vara relevanta), snarare än tränar på de förmågor som gör det möjligt att uppfylla de krav som ställs av skolverket?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar