Formativa taxonomier

En farhåga som dyker upp i samband med taxonomier för lärande är att förmågor som visas på högre nivåer också förekommer (i en mer primitiv form) på lägre nivåer. Hur ska man då kunna förklara för eleverna vad de ska göra och hur ska man då kunna ge ett rättvist omdöme?

Detta är en bra fråga eftersom svaret inte bara tydliggör hur taxonomin fungerar utan också hur man kan använda taxonomins stadier i själva undervisningen.

Jag väljer givetvis att skriva om SOLO-taxonomin som jag vid det här laget kan bäst, men det går säkert att överföra på andra taxonomier som beskriver hur kunskap utvecklas.

Steg 1 i SOLO-taxonomin, den enkla nivån, innebär att man identifierar det som tillhör ämnet man ska lära sig mer om. Här kommer definitioner av begrepp in, men också att sålla bort det som inte är relevant för frågan (dvs vad hör inte hit). Om frågan t ex är ”nyttig mat” kan frukt och grönsaker komma med, men polkagrisar sorteras bort i de flesta fall.

Steg 2, den sammansatta nivån, innebär att man sorterar de fakta man fått in i förra steget. Man gör undergrupper (t ex frukter och grönsaker). Här behöver man också en fråga som stöd för sin sortering, (Vad vill jag veta om ”nyttig mat”?). Sorteringen ska alltså anpassas till det man vill veta; det är så man kan bedöma om eleven har nått detta steg.

Steg 3, den relativa nivån, innebär att man analyserar det man tagit fram på förra nivån. Man gör t ex en jämförelse eller drar en slutsats (Hur skiljer sig frukt och grönsaker näringsmässigt?).

Steg 4, den utvidgade nivån, innebär att man använder det man kommit fram till i förra steget i ett nytt sammanhang (Är det bäst att äta frukt eller grönsaker innan gymnastiken?).

Vad gör man då med slutsatser som dras redan på nivå 1? Hur vet man var ett sådant här uttalande ska placeras: ”man ska äta banan innan gymnastiken”? Om detta är kunskap på den enkla nivån är det något man lärt sig utantill och man kan därför inte motivera varför det är så (man refererar till källan). Som ett uttalande på den utvidgade nivån så kan eleven visa på varje tidigare led: vad man behöver när man ska ha gymnastik (utvidgad nivå), vad som skiljer frukt och grönt näringsmässigt (relaterad nivå), varför man har valt att titta på just frukt och grönt (sammansatt nivå), vad som räknas som frukt/grönt i det här fallet (enkel nivå).

Visst kan man tänka sig att en elev lära sig hela det här resonemanget utantill efter att ha hittat det nedskrivet någonstans, men när eleven beskriver sitt resonemang med egna ord så har kunskapen också integrerats. I en skriven text är det oerhört lätt att skilja på olika individers språk (och dessutom kan man använda textgranskningar som t ex Urkund). Vid ett muntligt framförande är det lika lätt att ställa följdfrågor som omedelbart visar om eleven har förstått eller inte.

Just att taxonomin beskriver en process där varje steg leder till nästa, och att varje steg bara är relevant om man har gjort de tidigare stegen, gör att man kan använda den som stöd för lärande. Man kan visa hur processen går till även för en person som inte har nått upp till högsta nivån. Man kan ställa frågor/ge råd som tydliggör vad det är eleven behöver göra för att ta nästa steg. Eleven kan också själv kolla att hen har dragit en giltig slutsats genom att studera om stegen innan finns med och är definierade.

Skola-11 handlar om att eleverna ska utveckla sin kognitiva förmåga. Genom att jobba utifrån konkreta utfall (dvs levernas egna ord i text eller muntligt framförande) och SOLO-taxonomin, blir det möjligt både för elever och lärare att förstå vad som ska hända. Och jag lovar, man kan få varenda elev att komma till den utvidgade nivån om man anpassar nivån på det som ska läras till eleven. Och när eleven har förstått hur man gör där, är hen färdig att prova på något lite svårare!