Detta är inget partipolitiskt inlägg, det är snarare en reaktion på en märklig skoldebatt. Så fort någon föreslår något, till exempel om läxor, så verkar alla med- och motdebattörer bli extremt nervösa för att initiativtagaren kommit på något som kan bli populärt bland väljare/allmänhet och glömma alla sina tidigare idéer.
När skatteutskottet (!) föreslår rätt till RUT-avdrag för läxhjälp även för gymnasieelever börjar hela den politiska skalan tala om hur läxhjälp ska organiseras och finansieras. Ingen, inte ens "jämlikhetsförespråkare" säger att läxor är ett problem och skapar lätt ojämlikhet. Varför ska vi ha det?
När sommarlovsskola tas upp som effektivt börjat hela gänget tala om hur den ska se ut. Obligatorisk att erbjuda eller inte, och så vidare. Ingen säger att sommarskola inte ska finnas för det bevisar att skolan inte fixar sitt uppdrag.
Jag bävar för att någon får för sig att säga att lite aga kunde nog skärpa till eleverna. Med ovanstående exempel som grund skulle då alla börja diskutera när skolan får slå eller hur hårt.
En klarsynt reflektion. Kan bara hålla med.
SvaraRadera