"Kom igen!”, ”Skärp dig!”, ”Bättre kan du!”. De här i sportsammanhang vanliga uttrycken passerar genom huvudet när jag spelar tennis. Till ingen effekt. Jag provar med lite råd: ”titta på bollen”, ”rör på fötterna”, men inte heller det lyfter mitt spel. Så får jag till en riktig bra forehand snett ut till höger och tänker ”Yes! Just så!”. Så kommer en hel rad av snygga träffar. Jag tittar på bollen, rör på fötterna. Och kostar på mig ett leende mellan bollarna.
Och givetvis - när jag tänker efter, så brukar det vara så här: när jag koncentrerar mig på det som går dåligt går det sämre, medan när jag lägger märke till det som går bra går det bättre. Men i så fall, hur kommer det sig att vi så ofta kommer med de här du-är-inte-bra-nog-så-prestera-bättre-kommentarerna? Antagligen för att vi är olika och de fungerar på vissa.
Man hittar personer i tenniseliten som piskar på sig själva när de gör fel – jag låter det vara osagt om det är för att de gör så som de nått toppen eller om det är trots detta. Men poängen jag vill ta upp är att när vi ger återkoppling så behöver vi anpassa den till individen om vi vill att den ska fungera.
Och hur gör man det med en elev? Man kan ju alltid fråga, men det är inte alltid eleven vet själv, eller har funderat på just detta. Därför kan man prova sig fram. Skapa tre kategorier; ”jobba bättre”, ”råd” och ”detta gör du bra” – och hitta exempel som känns bekväma för dig. Prova sedan olika kombinationer (de konkreta råden måste givetvis vara med någonstans, frågan är bara på vilken plats).
Hur reagerar eleven? Lyser ögonen och eleven lär sig mer, så är du på rätt väg. Ser eleven missnöjd ut eller låter bli att jobba med det ni kommit överens om, så prova någon annan kombination eller ordning. Lyssna också på hur eleven pratar om vad som ska göras (gör eleven det för att slippa något eller uppnå något) och möt elevens sätt att prata.
För att bli bra på det här behöver man träna och nu i juletid får många att bra tillfälle! Man träffar människor som man har ett för-givet-taget sätt att prata med. Vad skulle hända om du istället försökte anpassa det du säger till moster Agda eller lillebror? Så att det speglar hur de vill få återkoppling? För nog florerar råden vilt på släktmiddagar? Om allt från vad julbordet ska innehålla till hur man ska leva sitt liv (och det från folk som kanske inte vet något om en egentligen). Tänk om vi istället försökte ta reda på vad de andra verkligen vill höra!
Skapa lite äkta julefrid genom att träna upp din förmåga att anpassa din återkoppling till individen. Så kan du utan att vara rädd för att misslyckas ge ett nyårslöfte om att möta vaje elev där han eller hon är!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar