Varför inte börja året med goda föresatser kring samarbete? Ett vackert ord, samarbete, eller hur? Och hur ofta fungerar det bra? Hur ofta använder vi varandras kapacitet så att gruppen når så långt som det är möjligt? Är det kanske så att många möten inte blir så upplyftande och konstruktiva som det var tänkt?
Förmågan att samarbeta tillhör de för-givet-tagna färdigheter som förväntas dyka upp av sig själva. Elever placeras i grupper och bara genom att de gör saker i dessa grupper tänker man sig att de ska lära sig att samarbeta. Det är en rätt anmärkningsvärd utgångspunkt om man betraktar resultatet: hur många blir egentligen bra på att samarbeta? Hur många vet vad ett gott samarbete innebär när de slutar skolan och sedan ska ut i arbetslivet?
Här är ett par fenomen som jag ofta finner hos elever i grupparbeten: arbetet fördelas mycket olika, vissa elever gör inte det gruppen har kommit överens om, elever driver igenom sin egen vilja genom att dominera eller hota de andra, konflikter uppstår när eleverna tycker olika, vissa elever blir inte lyssnade på eller får chansen att delta aktivt… Listan kan göras mycket längre. (Tänk efter hur många av de här fenomenen du har stött på i vuxnas samarbeten.)
Resultatet i dessa bedömningsintensiva tider blir också att elever får en mycket orättvis bedömning. Inta bara det att man blir bedömd på det som andra (mer eller mindre engagerade) elever har presterat, utan i den mån samarbetsförmågan ska bedömas, handlar det snarare om att man belönar den som har varit mest dominant – inte den som har lyssnat, stöttat, gjort det hen har sagt eller sett till att gruppen har undvikit konflikter.
En önskedröm hade varit att man jobbade aktivt kring samarbete, diskuterade vad det var och hur man kan bli bättre på det. Att lärarna hade haft tid att sitta med varje grupp då och då och stötta samtalen. Men detta förutsätter inte bara tid utan också färdigheter som många lärare inte har fått träna upp.
Vad som är relativt enkelt att göra däremot, är att be eleverna att skriva ett (individuellt!) reflektionspapper efter samarbetet. Där kan de summera det viktigaste de lärde sig om ämnet, vilket både innebär en repetition och träning i att dra slutsatser och summera. Det blir också lätt för läraren att se vem som har lärt sig vad och därigenom ge en mer rättvis bedömning.
Vill man sedan passa på att träna samarbetsförmågan så kan man dessutom ställa frågor som: hur bidrog du till samarbetet? Här kan det vara bra att vara mycket specifik. På vilket sätt hjälpte du till att bestämma hur ni skulle jobba? Hur gjorde du för att hinna med din del av arbetet? Hur gjorde du för att visa att du lyssnade på de andra? Vill man sedan vara ännu mer formativ fyller man på med en fråga om framtiden: vad ska du göra nästa gång för att grupparbetet ska bli ännu bättre?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar