Lust att lära

I skolan premieras elever som vill följa normer och drivs av en oro för att göra fel. Detta enligt Pia Rosander som har studerat vilka personlighetsdrag som är starkast relaterade till höga betyg. Speciellt hos flickorna såg man också att det inte var någon fördel att drivas av sin nyfikenhet och viljan att lära för vetandets egen skull.

För omväxlings skull kan vi inte skylla på formuleringen av det nya betygssystemet. Dels gjordes undersökningarna under det gamla systemet, men ännu viktigare är att det som skulle ge höga betyg (både i Lpo-94 och Lgr-11) är just uttryck för djupkunskap, inte att lära utantill.

Vi kan alltså konstatera att skolan i verkligheten inte har premierat – och gissningsvis därför inte heller varit bra på att stötta – utvecklingen av förmågor som nyfikenhet, kritisk granskning och nytänkande (kallat öppenhet i artikeln).

Jag tror att detta har hängt med länge. Inte ens på 70-talet när rebellerna var inne, uppmuntrades ifrågasättande elever. Istället fick man höga betyg – då också – på att lära sig utantill och göra som läraren sa. Kanske är det också så att de som attraheras av läraryrket ofta tillhör den konformativa gruppen? Det finns säkert en och annan eldsjäl som vill ändra på saker, men i gemen skulle jag tro att man vill bli lärare för att man trivdes i skolan. Och hur många elever med sämre betyg gör det? Det hade varit intressant om Rosander och hennes kollegor hade undersökt den aspekten också.

Nu är jag övertygad om att det handlar om förmågor – och inte personighetsdrag huggna i sten. (Det finns en omfattande neurologisk forskning kring personlighetsdrag som visar detta, se till exempel ”The Emotional life of your Brain”, R.J. Davidson & S. Begley). Det betyder att vi alla kan bli bättre på att använda, och känna igen, öppenhet och nytänkande.

Hur? Man kan börja med en självreflektion: hur tänker jag själv? På vilket sätt visar jag att jag kan problematisera och tänka annorlunda? Hur gör jag för att vidareutveckla min förståelse av världen? Hur gör jag för att känna igen när mina elever gör det? Hur gör jag för att skapa uppgifter som stimulerar de här förmågorna?

Om vi låtsas att vi redan kan detta och vet hur man gör, så kommer skolan att fortsätta som den är, eller hur? Och hur går det då med ambitionerna att ge eleverna lust till ett livslångt lärande? För man kan väl knappast påstå att drivas av oro skulle vara samma sak som lust…