Vinna ännu mer tid

Om vi nu förlorar tid på möten som präglas av antika föreställningar – hur mycket tid förlorar vi inte på det mer smygande resultatet av debattinställningen? Och då syftar jag på hur beslut fattas i en anda av ”jag vet bäst” (debattens grundpremiss). Hur många timmar ägnar du i veckan åt att hantera beslut som har fattats av någon som har mindre insikt i din vardag än du? Och som därför skapar krav som passar dåligt in i hur din verksamhet borde bedrivas.

I ljuset av bedömningskraven i Lgr-11 är det inte svårt att hitta exempel på detta, men även andra, mindre omvälvande direktiv, kan sätta käppar i ljuset. Nu tror jag inte att vi går runt och är lite allmänt elaka och inkompetenta och därför kör över varandra. Det är betydligt mer subtilt och troligtvis en helt omedveten effekt i de flesta fall.

Hur ofta använder barn med varianter av ”det var inte jag” och argument för varför de gjorde rätt (och de andra gjorde fel)? När försvinner detta? 

Nej, tyvärr försvinner inte den inställningen, utan orden och teknikerna förfinas under uppväxten och vi belönas när vi blir bättre på att övertala andra. Ett av problemen är att övertala är inte det samma som att övertyga, vilket vi ofta glömmer bort. Och när vi har lyckats övertala andra att göra som vi tycker, så betyder inte det att det fungerar i deras verklighet. Och så får vi situationer där man är tvungen att försöka anpassa ett fyrkantigt system i ett runt hål.

En annan del av den här problematiken är att vi ofta är oklara på vilken nivå vi ska befinna oss på. Oavsett om man är en chef eller om man deltar i en grupp som ska fatta ett beslut, så borde det handla om att sätta ramar för det som ska göras. Exakt hur varje person sedan ska agera inom ramarna måste, om det ska fungera smidigt, bestämmas av personen själv. Det kan tyckas självklart, men hur ofta är det så?

Att man själv bestämmer hur något ska göras betyder inte att man inte ska samarbeta eller att resultatet av det man gör inte ska följas upp. Det handlar om en dialog, där man tillsammans hittar den balanspunkt mellan olika behov som ger bäst arbetsmöjligheter. Detta är inte helt enkelt, speciellt när så många av oss är kvar i debattinställningen (övertyga andra om att jag har rätt) och det är därför man borde träna tekniker som skapar dialog både i skolan och i resten av arbetslivet.

Varför inte börja redan nu och låta eleverna – eller dina kollegor – fundera på hur de ska bli bättre på att skapa dialoger? Och som ett led i detta kan man studera motsatsen: vad som är typiskt för en debatt. Jag har provat, och även en kort reflektion kring detta under ett möte brukar ha en omedelbar positiv effekt på hur man talar med varandra.

PS. Tänk också igenom vad som skiljer en debatt från en argumentation.