Var står vi efter ett år?

Nu har det gått ett år sedan skola-11 lanserades och hur långt har vi kommit? (Ett par nya insikter gör att jag tar det en vända till från i tisdags). Det har jobbats mycket ute i skolorna och det är dags att ta reda på vad det har lett till, dvs vad eleverna säger.

Matz gjorde en pilotstudie i en klass häromdagen där han frågade eleverna om de visste vad de behövde göra för att nå ett visst betyg. Resultatet var att 19 av 20 sa att de inte hade en aning. Vilket är samma svar jag får när jag pratar med elever och vad eleverna säger t ex i Agenda 21 (25/11). Har du provat att fråga eleverna på din skola?

Hur är detta möjligt? Vi har jobbat ett år och det har inte lett till något som eleverna förstår. Kan det vara så att vi har ägnat tiden åt möten där vi försökt komma överens istället för att lära? Att man har träffats i ämnesgrupper och försökt komma fram till vad de olika betygsnivåerna ska representera på just vår skola? Att vi ser tolkningen av skola-11, inte som ett sätt att bredda vår pedagogiska kompetens, utan som något vi ska komma överens om. Och vad blir slutresultatet då?

Tja, ett exempel finns i skolverkets diskussionsunderlag, och vi har testat den formulering som lärarna kom fram till där (se nedan). Varken lärare eller elever som vi har träffat anser att formuleringarna är till någon hjälp när man vill förstå skola-11 (snarare anses de ännu svårare än formuleringarna i kunskapskraven). Och om arbetet i ämnesgrupperna handlar om att lärarna ska komma överens så säger det inget om resultatet: det kan bli både bra och dåligt sett ut elevernas perspektiv.

Vi har tappat bort metanivån i arbetet. Meningen med skola-11 är att vi ska utveckla skolan och därigenom elevernas lärande. Varje möte vi har ska leda till att eleverna i slutänden lär sig mer, eller hur? Att tolka skola–11 borde vara en lärprocess – inte en överenskommelse!

En lärprocess där pedagogerna får träna sig i att sätta upp konkreta mål som eleverna förstår. En lärprocess som syftar till att lyfta fram hur man stöttar någon annans lärande – hur man jobbar formativt med kunskapskraven.

Det är först när eleverna visar att de förstår vad lärarna menar, som de goda ambitionerna bakom skola-11 kan få genomslag. Det går inte att jobba formativt förrän eleverna kan veta vad de ska göra för att ta nästa steg. Och det är först då, när eleverna förstår, som lärarna har nått målet – inte när lärarna är överens sinsemellan hur värdeorden ska tolkas.

Och eftersom det är en lärprocess så blir det också effektivare om lärarna får en lärare (inte en föreläsare utan en pedagog) som lyfter införandet av skola-11 till en pedagogisk utveckling. Som ser till att slutresultatet blir något som eleverna förstår och därför kan använda i sitt eget lärande om lärandet.

Och vem vet - kanske vi då också kan komma närmare att eleverna får en livslång lust att lära?

Exemplet från diskussionsunderlaget (se även den här bloggen):
 Att resonemanget utgår från elevens återgivning av sin tolkning av textens handling och budskap samt att den tolkningen är relevant. I vilken omfattning eleven rör sig i texten, kopplar ihop olika händelser med varandra och drar relevanta slutsatser