Grunderna först!

Sommarlovet närmar sig för eleverna, men lärarna har en hel del arbete kvar. Efter att studerat a) hur lärare/rektorer formulerar sig i text b) hur högskolestudenter skriver/förstår text samt hur c) elevers minskade läsförståelse gav upphov till försämrade resultat i PISA undersökningen (se t ex här), har jag kommit fram till ett förslag:

Använd lärarnas utbildningstid till att utveckla skrivandet!

Förmågan att tänka går hand i hand med förmågan att uttrycka sig i text (det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta). Med det stora fokus på utveckling av tankeförmågor som finns i Lgr/Gy -11, krävs det att eleverna tränas i att skriva – i alla ämnen, inte bara språk. Och lärarna själva behöver behärska redskapet.

Förmågan att uttrycka sig i text är för-givet-tagen på högskolenivå och högskolelärarna ser det inte som sin uppgift att stötta studenternas skrivande. Följden blir att vi examinerar ut t ex lärare som inte kan skriva ”med flyt” (för att citera Lgr-11) och inte heller kan lära elever att göra detta. Det blir uppenbart inte bara på PISA resultaten, utan också i de formativa kommentarer som lärarna ger elevtexter. Ofta handlar dessa om att eleverna ska skriva med mer ”flyt” eller mer ”nyanserat”, utan ytterligare definition.

Att träna upp sin förmåga att skriva logiskt hållbara och strukturerade texter är inte bara nödvändigt, det är kul också! Ju bättre man blir på att skriva, desto mer komplicerade resonemang kan man förstå och desto bättre blir man på att hitta kreativa lösningar på vardagens pedagogiska problem.

En grupp lärare som tar sig an ett gemensamt intresse, skriver om detta, ger varandra feedback och skriver om, kommer att utveckla sin förståelse mycket mer än om de går en kurs där en föreläsare har valt innehållet (som kanske läraren redan kan). Läser lärarna dessutom ett par sidor logisk satslära och relaterar detta till sina texter, kan det hända underverk i den svenska skolan.