Har du också träffat förskolepersonal som berättar att de ser hur treåringar styr sina föräldrar? Eller hört föräldrar – inte utan stolthet i rösten – säga att ”det här är en bestämd liten dam”? Pojkar som bestämmer får andra epitet, inte alltid lika positiva.
Och vad händer då, när dessa prinsar och prinsessor kommer till skolan? Tja, alla kan inte vara bäst eller alltid få som han/hon vill, så barnen får försöka skapa sina egna gränser. Och det jobbar de med. Intensivt. Flera lärare jag pratat med menar att det är stökigare på skolorna idag, fler konflikter. Om man studerar innehållet i konflikterna upptäcker man snabbt att de oftast handlar just om gränser och social moral. Ven som har rätt att göra vad – och mot vem.
Även vi vuxna sysslar med att diskutera sociala gränser och regler (hur många samtal med kollegor/vänner handlar inte om detta?) och det gjorde vi också som barn. Skillnaden är att idag har barnen med sig färre tydliga gränser hemifrån och får därför mer att försöka lösa på egen hand. När barnen sedan blir lite större och lägger händerna på (a)sociala medier får vi ett dubbelfel.
Jag skriver (a)sociala medier eftersom vi tycks glömma bort hur otroligt begränsande de är jämfört med samtal face-to-face. Ett par snabbt nedskrivna ord kan tolkas på en mängd olika sätt. Något så enkelt som en J kan vara för mycket, för litet, något ironiskt eller tramsigt. När man ser och hör den man pratar med däremot, är det lätt att förstå hur ett leende är menat.
När eleverna ska försöka lösa sina omvälvande moraliska och sociala problem via (a)sociala medier uppstår en kakafoni av misstolkningar och konflikter. Inte så konstigt att eleverna inte vill lämna ifrån sig sina mobiler – de måste ständigt försöka reda ut, bygga på eller förklara det senaste inlägget och dess konsekvenser.
På grund av dubbelfelet blir värdegrundsarbetet i skolan ännu viktigare för att vi ska få arbetsro. Det är ingen idé att klaga på varken föräldrar eller (a)sociala medier, det ökar inte lärandet. Nej, istället behöver vi se värdegrundsarbetet som en nödvändig förutsättning, som en viktig (och helst integrerad) del av det vi gör i skolan. Då behöver man komma ihåg två saker: värdegrundsarbete är en färskvara och det är en process som tar tid. Man kan inte ha en ’värdegrundsdag’ och sedan hoppas att man är klar. Värdegrunden behöver vara förankrad hos varje person på skolan, dvs alla ska få tid till att reflektera över den i olika sammanhang, och helst vara med och påverka hur den ska uttryckas (i t ex regler för hur man beter sig i klassrummet). Värdegrundsarbetet är en av de saker som kan se ut som det skulle ta tid – som vi alla lider brist av – men som i förlängningen ger tid i form av förbättrade resultat och arbetsro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar