Utvärderingens konsekvenser

Det jag skrev om sist, att man behöver anpassa betygskriterier och bedömning till verkligheten, knyter an till debatten om utvärderingssamhället.

Det som utvärderas kommer att styra vad som görs, vilket kan leda hur fel som helst. Ett av de stora problemen är att de som sätter upp styrdokumenten själva inte har studerat konsekvenserna. Man inser inte hur bedömningssystemet kommer att fungera i vardagen. Till exempel insåg väl inte skolverket hur många timmar lärare skulle vara tvungna att lägga på bedömning? De tycks ju inte ens ha förstått hur mycket undervisningstid som går åt till de nationella proven, trots att de faktiskt har bestämt antalet timmar varje prov ska ta. Ja, man kan faktiskt undra om de har studerat pedagogisk forskning över huvud taget, när de bestämmer att man ska ha nationella prov som varar i fem timmar (gymnasiet). Hur kan de ha kommit fram till att en person i övre tonåren ska kunna prestera på högsta tankenivå under press i fem timmar?!

Utöver tiden som bedömningen tar i anspråk – som tas från kontakt med eleverna – så förutsätter bedömningssystemet en gemensam kunskap som lärarna faktiskt inte har, som vi inte har tränats på eller kommit överens om. Inte så konstigt att betygen har stigit istället för sjunkit, vilket borde vara orimligt med tanke på att de nya betygen skulle vara svårare att uppnå. Får man inte tid att bygga upp en ny och gemensam förståelse för vad kriterierna innebär så översätter man det gamla systemet till det nya. A blir det samma som MVG.

Men värst av allt är att tidsbristen och otydligheterna tvingar in pedagogiken i ett bedömningsfokus som man vet också för med sig ytinlärning och stress. I slutänden leder det nya systemet inte alls till en livslång lust att lära och att varje elev utvecklas till det bästa hen kan bli. Och skollagen motverkar därmed sig själv.

Vad man ska göra åt det? Tja, skolverket kanske skulle ta och fundera en vända till och se hur man kan anpassa de goda pedagogiska idéerna i Skola 2011 till verkligheten ute i skolorna, till hur lärarna och elevernas situation ser ut. Göra om bedömningskontrollerna så att de kan fungera som en integrerad del av undervisningen. Inse att det tar flera år innan en sådan förändring kan slå igenom och ha en plan för hur det ska gå till rent praktiskt.

Och på skolorna? Varför inte se om man kan hitta ett bedömnings-sätt som fungerar på just din skola, och sedan visa hur man faktiskt följer skollagen ändå. Jag återkommer nästa gång med förslag på hur detta kan gå till.

Och visst är det viktigt med utvärdering, men den måste vara anpassad till verkligheten så att man värderar det vi vill åt och inte något annat.