Blir stämningen bättre när man inte vet vad man vill?

2. Häromdagen hade skolklassen en dag som skulle handla om ’det sociala’. De förflyttades till en fritidsgård där ’utbildade’ fritidspedagoger jobbade enligt någon av delarna i SET (social och emotionell träning). Dagen innebar att eleverna fick leka ett antal lekar (som hela havet stormar) och sedan diskutera i grupper. De delades in i flickor och pojkar för sig och fick sedan svara på vad de själva var bra på och vad de tyckte att den andra gruppen var dåliga på. Sedan fick de träffas allihop och eleverna fick berätta för varandra vad som sagts. Ledarna kom inte med några egna kommentarer.

En av eleverna frågade vad som var meningen med vad de gjorde, men fick inget svar. Och det tycker jag inte var så konstigt. För om man ser till resultatet (noll) så är det mycket svårt att svara på den frågan.

För min del så dyker de här frågorna genast upp:

³     Vad är det som får folk att tro att värderingar och beteenden förändras efter en halvdags jippo?

³     Vad är det kommunen tror att de får när de betalar för de här dagarna?

³     Hur gör kommunen för att ta reda på om det är en vettig investering?

Och så den mest konstruktiva frågan:

Vad hade hänt om kommunen istället hade börjat med att formulera ett learning outcome, dvs vad, rent konkret, är det vi vill att eleverna ska göra (när de har lärt sig)?

Vilka metoder hade man då valt? Jag menar, när det faktiskt blir möjligt att utvärdera om insatsen har haft den effekt man eftersträvar?