Föräldramöte!

Dagordningen är snabbt avverkad. Jag övertygas än en gång om att det är en bra skola och ett kompetent lärargäng. Vi i föräldragruppen är lika lydiga som eleverna, vi lyssnar och nickar.

Den sista punkten på dagordningen är ”Nytt betygssystem och bedömning”.  Vi får se exempel på kunskapskrav i kursplanerna och bedömningsmatriser ur det kommunikationsverktyg som används i kommunens skolor. Nyfikenheten tilltar och nu kommer kvällens första dialog. Vi börjar fråga och kommentera. Nyfikenheten blandas med frustration och sympati.  Frustration över hur svårt det verkar och sympati för att läraranas uppdrag verkar ha lite ”Mission Impossible” över sig. Våra frågor inleds med
”Hur kan ni bedöma…?”
”Vad är skillnaden mellan…?”
”Hur får ni eleven att begripa…?”
”Hur ska vi föräldrar kunna förklara och hjälpa…?”

”Hur hinner lärarna ut ur matrisdjungeln med så måna elever och/eller ämnen?"

Eleverna mår bra av att veta vilken prestation eller vilket resultat som förväntas för en viss betygsnivå. Att ha en tydlig bild av vart man är på väg gynnar alltid resultatet.