Idrott för alla?

Om syftet med Idrott och hälsa (Lgr-11 s. 51):

”Undervisningen ska skapa förutsättningar för alla (min kursivering) elever att under hela sin skoltid kontinuerligt delta i skolans fysiska aktiviteter och bidra till att eleverna utvecklar en god kroppsuppfattning och tilltro till sin egen fysiska förmåga.”

Hur nära är vi detta mål? Hur stor andel av eleverna deltar i en genomsnittlig idrottslektion – alla? Hur många har en god tilltro till sin egen fysiska förmåga?

Kanske är det långsiktiga målet ännu viktigare: ”Positiva upplevelser av rörelse och friluftsliv under uppväxtåren har stor betydelse för om vi blir fysiskt aktiva senare i livet.”

Får eleverna denna positiva upplevelse?

Orsaken att jag tar upp detta är att jag allt oftare hör berättelser om hur idrotten framstår som ett gympass där hård fysisk träning är det viktigaste inslaget. Om man ska döma av elevernas deltagande så är det inte precis en positiv upplevelse för många. Och nog är det också på din skola så att de elever som har högst frånvaro från idrotten, är de som även i sina privata liv är minst fysiskt aktiva.

Alla? Nej, uppenbarligen tilltalar inte idrotten alla. Kanske är det för att komma åt det problemet som det också står att ”Genom undervisningen ska eleverna få möta många olika slags aktiviteter” (Lgr-11 igen). Man kan fråga sig vad ”olika” betyder i det här sammanhanget, och vad vore lämpligare än att sätta ihop det med målet att nå ut till alla? Idag når idrotten ofta inte de som bäst behöver den. Elever som idrottar på fritiden har inte samma behov av varken att träna för stunden eller att motiveras för framtiden.

Borde det inte vara så att vi i skolan såg till att alla kunde hitta en variant av fysisk aktivitet som de trivdes med? Att ambitionen, före alla biptest och fysiska bedömningar, var att skapa en glädje kring rörelse och aktivitet?

Jag föreslår att man då utgår från de elever som inte är aktiva på fritiden – skapar man variation för dem så är det stor chans även de aktiva kan hitta nya former. Då kan detta vara viktigt att variera (kolla också med eleverna):

·       Lag/enskilda uppgifter

·       Graden av belastning (både styrka och kondition)

·       Hur man använder kroppen (ha med t ex dans, balans, klättring)

·      Nivån av skicklighet (att kunna börja från början både i koordination och när det gäller regler/tekniker för olika sporter)

Det är så gott som omöjligt att hitta något som alla tycker om. Trots detta är de flesta lektioner upplagda så att alla måste göra samma sak. Varför inte ha ambitionen att eleverna ska kunna välja?

Till sist: prova nya vägar och bedöm resultatet utifrån hur många elever som vill delta i idrotten. Den idrottslärare som har högst närvaro vinner ;-)