Varför går man i skolan?

Vad skulle hända om man utgick från värdegrunden i skollagen när man byggde upp undervisningen? Tänk om vi i första fokuserade på att (axplock från Lgr-11 s. 5):

·        elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden

·        elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära

·        förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna

·        individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande

·        varje enskild elev finner sin unika egenart och därigenom kan delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet

Detta är inge enkla saker, men alla går att stötta och träna upp. Vad jag funderar på är vad som skulle hända om man började i denna änden när man planerade sina kurser och sedan använde kursinnehållet som ett sätt att öva de här förmågorna.

Låt mig ta ett exempel: om målet är att eleven ska ”inhämta och utveckla kunskaper” så kan man jobba med hur kunskap utvecklas. Man diskuterar detta med eleverna, t ex om hur man kan känna igen olika stadier i utvecklingen eller hur man kan använda olika tekniker. När man sedan jobbar med sitt ämne – vilket som – kan man lyfta processen så att eleverna själva får sätta ord på hur deras kunskap utvecklas.

Om målet är att skapa en livslång lust att lära så kan man ha övningar där man belyser lusten att lära. Stötta eleverna att hitta sitt eget bästa sätt att få lust – och hur mycket snabbare skulle inte inlärningen av ett ämne kunna ske om eleven visste precis varför hen ville lära sig det?

Man kan jobba med medkänsla (som är en av grundfärdigheterna som krävs för de sista punkterna) både genom att träna den och genom att ha den som en punkt att belysa i t ex samhällskunskap, historia, ja också språk och matematik (tänk om ekonomer hade fått koppla ihop matte och medkänsla, hur hade samhället sett ut då?).

Vanligtvis gör vi tvärtom, ser ämnet som utgångspunkten och kopplar (kanske) på något från värdegrunden. Men ämneskunskaper har faktiskt sin relevans inte i sig själva, utan eftersom de kan bli en viktig del för att våra barn ska ”finna sin egenart och därigenom kan delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet” och få ”en livslång lust att lära”.

Och om man tänker på hur lite av ämneskunskaperna som kommer att vara aktuella när barnen väl ska ut i sina arbetsliv, så blir det självklart att istället utgå från de färdigheter som har en längre livslängd – värdegrunden för skolan.