Mindre politik och mer pedagogik!

Påsken tycks ha varit en tid för debattörernas tyckanden kring den svenska skolan. Det har främst handlat om politiskt styrda effekter som betyg, friskolans eller inte vara och lärarutbildningen/ lärarnas status.

Vad som händer i vardagen, i mötet mellan elever och lärare, berörs knappt och ändå är det väl där som lärandet sker? Strukturerna spelar givetvis roll för vilka förutsättningar detta möte får, men borde vi inte låta lärandet styra strukturerna istället för tvärtom?

Det finns en klart uttryckt ambition i dagens skola (uttryckt t ex i Lgr/Gy-11) att fokusera på lärandet som process – dessutom en individanpassad sådan. För att detta ska lyckas behöver didaktiken vara inriktad på just detta och lärarna ha de verktyg som krävs för en så vällovlig men svår uppgift. Och det är här jag tror att det brister: det saknas insikt i var svårigheterna ligger. Ska man stötta andras lärprocesser behöver man inte bara ha en grundläggande ämneskunskap utan också – och kanske framför allt – veta hur man utvecklar den kognitiva processen, hur man motiverar, hur man skapar bra samarbeten och hur man anpassar lärandet till personer som fungerar helt olika än man själv gör.

Projektarbeten är exempel på metoder där skolan försöker individanpassa och integrera lärandet i vardagen. Det är också ett tillfälle att som lärare reflektera över hur man kan utveckla de egna färdigheterna. Fundera över de här nödvändiga aspekterna för ett lyckat arbete:

·        Hur tydliga är målen (learning outcomes)? Fråga eleverna om de vet vad det är de ska kunna i slutet av arbetet.

·  Vilket stöd får eleverna under planeringen av arbetet? Eftersom den strategiska förmågan inte är fullt utvecklad förrän i tjugoårsåldern måste läraren vara med vid planeringen.

·      Hur ser elevernas egna mål ut? Är de tydligt avgränsade, genomförbara och konkret formulerade? Vilka frågor ska besvaras i arbetet? Varför är målen viktiga för just den här eleven?

·       Vilket stöd får eleverna i själva samarbetsprocessen (här brukar skolor missa helt och hållet)?

·      Vilket stöd får eleverna när det gäller att finna information? Källgranskning tar tid att lära sig. Internet i all ära, men det krävs en utvecklad kunskap för att kunna bedöma olika källor och elevernas huvudsakliga kunskapskällor borde vara granskade av experter.  

·     Hur ska bedömningen ske om det är ett samarbete? Är det samarbetet i sig som ska bedömas och på vilka grunder i så fall? Eller är det slutresultatet och hur ska man då skilja på olika personers insatser? Varje elev borde få möjligheten att sätta ord på sin kunskap genom att skriva sin egen sammanfattning.

Och jobbar man med detta händer mycket mer med elevernas lärande än något av de politiska förslagen :-)