Tänk om vi kunde tänka...

Kan katederundervisning vara lösningen på problem med oroliga eller stökiga elever? Är det genom att peka med hela handen som vi kan få ordning på elever som inte klarar av att ta ansvar för sina egna studier?

Jag har tidigare tänkt att den enda skillnaden på ”stökiga elever” i den gamla lärarfokuserade skolan och dagens skola är att nu syns de mer. För hundra år sedan slutade de istället skolan så tidigt som möjligt och kördes ut eller pryglades om de störde under de lärarledda lektionerna. Men det kanske inte är hela sanningen. Kanske är det så att den forna skolans krav på fokus från elevernas sida faktiskt tränade upp vissa färdigheter som vi inte är så bra på att träna idag.

Vad jag tänker på är framför allt förmågan att hålla koncentrationen. Jag misstänker att vi generellt tränar ganska lite på det idag. Resultatet blir att vi inte utvecklar (tränar) pannloberna i hjärnan, det område som styr inte bara logiskt tänkande utan också vår förmåga till empati och stresstålighet. Tonåringar generellt har ett mycket aktivt limbiskt system, den delen av hjärnan som (bl a) har med våra känslor att göra. Hur vi sedan tar hand om dessa känsloförnimmelser beror på hur utvecklade pannloberna är. Pannloberna fortsätter att utvecklas till man är i 25 års åldern och innan dess kan det vara lite si och så med styrningen av våra känslor. Någon som märkt att tonåringar kan vara explosiva och känslostyrda ;-)?

Nu är hjärnan fenomenalt plastisk och även hos tonåringar – eller yngre barn – kan man träna upp pannloberna. Det gör man genom att träna upp sin förmåga att fokusera på en sak i taget. Och det är detta som vi kanske har blivit sämre på i skolan i och med att katederundervisningen blev mindre påtaglig. (Detta är en vild gissning från min sida – jag har ingen aning om hur eleverna klarade sig i skolan för hundra år sedan).

Jag har sett flera skolor som försöker återinföra delar av katederundervisningen som svar på problemen med elever som inte klarar att ta ansvar för sitt lärande. Jag tror att detta är fel väg att gå: vi lever i ett annat samhälle än för hundra år sedan. Eleverna sitter inte lugnt och lyssnar när en lärare pratar. I ett mer autoritärt samhälle där barn förväntades – överallt – att lyssna på äldre, där vuxna lyssnade på sin chef utan att ifrågasätta honom (för det var ju en han) så kanske det kunde fungera. Men så ser det inte ut idag och därför är eleverna varken motiverade eller tränade i att lyssna på en lärare som pratar mer än fem minuter.

Så vad ska man göra istället? Ett sätt att träna upp koncentrationsförmågan är att jobba med mindfullness, något som har börjat användas i vissa skolar (i USA, där forskningen kring mindfullness är mest aktiv). Blir du nyfiken kan du titta på det här föredraget som ger en inblick i hur man kan jobba.