I samband med Nejra Van Zalks avhandling har blyghet i skolan kommit upp på tapeten. Hon har utifrån sin psykologiska bakgrund studerat effekterna av hur lärare hanterar blyga personer i skolan och menar att vi ofta använder tekniker som påverkar personerna negativt. Dessutom ifrågasätter hon själva grundidén att det alltid är positivt att prata och ta plats. Och jag håller med.
När jag har jobbat med diskussionsövningar har jag lärt mig att gå försiktigt tillväga. Det finns många människor som har just obehagliga minnen från skolan som hämmar dem eller till och med skapar djupa obehagskänslor när man gör vissa typer av övningar. Det är inget bra betyg för skolans färdighetsträning när det gäller att prata för större grupper.
Vad man också lär sig som diskussionsledare är att det inte är de blyga som utgör det största problemet när man vill skapa framgångsrika diskussioner – det är de som pratar på andras bekostnad. De personer som är vana att ha ordets makt har ofta svårt att inse att alla på ett möte är där för att de ska kunna bidra, att det finns en orsak till att de är där (oftast att de representerar en viss synvinkel/förståelse). De har också problem med att ta in och bygga vidare på de förslag som kommer upp och undergräver därmed kreativiteten. De som pratar mest har istället lärt sig att debattera för sin sak och inte lämna ifrån sig någon makt. Detta leder inte till god problemlösning!
Det går utmärkt att konstruera diskussioner där alla – även de blyga – kan bidra, om man använder sig av tekniker som lämnar debatten därhän. Det kräver en lyhörd och kunnig diskussionsledare vars uppgift det är att bara leda diskussionen (inte lägga sig i innehållet). Jobbar man så, kommer mötet att generera inte bara mer kreativa lösningar utan också metoder som är väl förankrade i gruppen. En bra förankring leder i sin tur till att det man kommer fram till verkligen blir utfört.
I en bra diskussion är de som är blyga en nödvändig pusselbit eftersom de är representanter för ett litet annorlunda sätt att tänka än de som pratar på. De kan därför ge en vidare belysning av det som ska diskuteras. Dessutom representerar de en ansenlig del av befolkningen som är vanlig på alla nivåer i samhället – vad än politikerna tror. (Även om de blyga politikerna inte märks så mycket? Eller?)
Gör inte misstaget att tolka entrepreneuriellt lärande som att alla ska vara utåtriktade och ta plats. Jobba istället med metoder där alla tränas på att bli bättre på att samarbeta, både de som dominerar och de som trängs undan. Det är så kreativa och effektiva arbetslag skapas.
Och till alla dem som verkar tycka att det handlar om huruvida man ska tvinga blyga att prata eller inte: verkligheten är inte svart/vit, man behöver använda de metoder som fungerar. Träning ger färdighet, men bara om det är en träning som passar just dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar